2016-03-23

how can emptiness be so heavy?

Har fått tag på tram som inte alls ger någon större effekt, eller så är min tolerans fortfarande lika hög som innan jag gick av, i vilket fall som helst så dämpas ingen hunger eller ångest och jag sitter med ett dåligt lager som kostade mig alldeles för mycket. Egentligen är det tur i oturen, för jag behöver hitta styrkan i att kunna svälta på egen hand, jag måste faktiskt leva på att fasta i nyktert tillstånd, så förr eller senare behöver tram försvinna ut ur mitt liv.

Men, jag behövde verkligen den där extra knuffen i rätt riktning nu, den motivering som jag själv inte kan hitta, fastän jag älskar viktnedgång så är jag en värdelös ätstörd; bara äter och äter i all evighet, dygnet runt. Hade suttit så fint med fungerande droger som hjälper till, tillfredsställelsen i att se sig själv minimera till det yttersta går att jämföra med en kick, ett underbart rus. Ska försöka svälta bort denna påskhelg och se om några framsteg görs, annars köper jag fan allt som finns att köpa i utbyte mot hungerdämpande.

2016-03-22

no matter how high i get i still hate myself

Jag är så fruktansvärt, fruktansvärt frustrerad över min kropp, känner hur den växer för varje dag som går, försöker inte ge den näring och äckliga kalorier men faller lätt för hetsandet och fingrarna faller långt ner i halsen. Har fått så jävla mycket nog av att min inläggning rubbade min viktnedgång, nu ska allt bort och lite till dessutom, stressad inför sommaren.

Jag ska, tillsammans med tram, klara mig ner till 48-49, sedan försöka hålla mig där utan tram, en liten period. Vill verkligen inte gå på tram igen, inte varenda dag iallafall, men tror att jag måste det nu för behöver något som bedövar hungerkänslorna konstant, behöver ligga i fasta 24/7 och då behövs också tram 24/7.

2016-03-17

drugs are easier to deal with than heartache

Jag saknar psyk på ett sätt, 368, för vad fan ska jag göra nu när jag är tillbaka i allt det där jag ville dö ifrån? Tillbaka till samma misär, samma gråa ångest som sitter i halsen, allt vidrigt och hemskt är fortfarande här, det är fortfarande mitt liv. Inne på psyk hade jag inget ansvar att styra upp mitt liv, där kunde jag vara låg hur länge jag ville, nu måste jag fixa en framtid som är hållbar och långsiktig och jag känner mest hur jag bara kvävs.

Samtidigt ekar ätstörningen i mitt huvud, konstant migrän, den talar till mig genom kränkningar och hårda ord. Jag kan inte förstå hur 3kg är en sådan big deal, men det är en enormt big deal, för helt plötsligt syns dom ynka 3kg exakt överallt, i ansiktet, runt låren, på rumpan, runt överarmarna. Dessa 3kg är inte lätta att gå ner heller, vikten står stadigt fast för allt i världen, det är en evig besvikelse att väga sig varje morgon.

2016-03-16

tramadol

Fuck me, jag har klarat mig så länge utan tram, det har varit ett helvete utan det, men jag har ändå klarat mig dag för dag. Nu har jag köpt tram pga saknar det, 600mg in och jag mår som en kung, känslan är så underbar och oersättlig. Fuck me, för jag är fast igen och hatar att jag älskar det.

Tramadol gör ensamma dagar mysiga och ångestfria, tramadol gör att jag helt tappar hungerkänslorna och kan svälta med den styrka jag själv aldrig kan framkalla, tramadol gör mig social, trevlig, tramadol får mig att sova gott samtidigt som jag kan bli pigg direkt och vara produktiv. HUR ska jag kunna släppa något så bra, något så jävla, jävla bra?

do you use your shield for protection or for hiding?

Försöker desperat gå ner mina kilon igen, det är det enda viktiga jag har att lägga fokus på i tillvaron, jag känner mig av någon oförklarlig anledning överdrivet stor, extra stor än vanligt på den här vikten och det irriterar mig. Men jag blundar hårt och försöker svälta bort det sista, drar mig undan tills utseendet känns rätt.

Måste åka till min avdelning varenda dag under hela veckan, för att få mina mediciner per dag och för att sitta och säga att ingenting av dem fungerar. Förtroendet till att ge mig recept att hämta ut kommer ta några veckor och jag orkar inte hur krångligt dom gör allting, vill bara ha mina mediciner i ett lager hemma. Måste fortsätta låtsas, spela teater, vara folk till lags. 

2016-03-14

what's a girl's best friend? crystal meth

Jag önskar verkligen att mitt förra inlägg var det sista någonsin, men tyvärr så är jag vid liv fortfarande. Ett misslyckat självmordsförsök och 3-4 veckor inlåst på psyk med LPT, det är vad jag har haft för mig sedan sist. Har fått diagnoserna PTSD, GAD, OCD och är bipolär typ 2, känner ingenting inför den faktan, har sedan länge misstänkt exakt samma. 

Har permission nu, förmodligen utskriven på fredag pga ljuger mig genom hela slutenvården. Min ätstörning tyckte det var värt för har fan gått upp 4-5kg där inne, ingenting är värt viktuppgång, allra minst mitt psyke. Sedan tar öppenvården över, med medicinering och samtal, känner mest ingenting alls för det där och tror jag kommer hoppa av allt när dom sedan inte har full kontroll över mig.

Känner noll, verkligen noll, till allt. Livet, min familj, självmordsförsöket, vården.
Noll.
0.