dag 1

Börjar om med reductil igen, för att jag älskar hur dessa piller får mig att må, för att det suger utan dom, för att jag bara måste komma ner mer på vågen. Funderar på att ta varannan dag eftersom substanserna ändå sitter kvar i kroppen dagen efter och ger effekt, så det behövs kanske inte tas varje dag? Får se hur jag gör.

Märker av piggheten, stissigheten, känslan av enorm rastlöshet pga att man inte längre vill sova konstant. Haft det lite traggligt med maten veckan innan om jag ska vara ärlig, jag har hållit viktnedgången och ätit ungefär samma (vilket innebär antingen vindruvor, vatten, proteinbars eller nötter) men mängden av det hela har ökat, jag har inte känt någon nu-ska-jag-sluta-äta- känsla utan enkelt kunnat ta en extra klase druvor, tre bars istället för en, eller äta allt väldigt snabbt istället för långsamt. Nu känner jag av hur reductil stänger av allt det där, tankarna finns inte ens, vad är mat liksom? 

SÅ. JÄVLA. BEFRIANDE. 

SOM. ATT. VARA. FUCKING. FRI. I. HUVUDET. FRÅN. SIN. ÄTSTÖRNING. SAMTIDIGT. SOM. MAN. GÖR. DEN. NÖJD. GENOM. ATT. SVÄLTA! Åh, ord kan inte beskriva hur mycket jag älskar dessa piller. Mina babies.

it stings in the shower and the sad part is you know exactly what i'm talking about

Gymmet har jag inte besökt sedan juni (?) och jag skäms och äcklas, men mest hatar jag allt som har med träning att göra så tanken på att gå dit infinner sig inte ens längre. Det är illa, det har inte varit så illa sedan 2012, aldrig har jag svikit gymmet såhär länge och jag vet inte hur jag någonsin ska kunna våga, vilja, orka, motivera mig själv till att gå dit. I nuläget lämnar jag inte ens mitt hus, högst en gång i veckan, och det är så ångestladdat att jag måste förbereda mig flera dagar innan, vågar inte ens åka buss eller ta en promenad.

Maten har iallafall fungerat bättre än vad det brukar göra utan träning, om jag inte tränar varenda dag så är det för att jag är inne i en hetsperiod då jag bara hetsar, spyr, sover. Så det här är helt främmande för mig, att vara hemma hela tiden och inte hetsa, inte ens äta normalt, bara koka te, bälga vattenflaskor, och leva på vindruvor. Jag väntar med att börja med reductil tills efter helgen pga ska dricka alkohol då, så att hålla sig hela denna veckan utan substanser i kroppen känns mäktigt, det är ett helt nytt tillstånd i min ätstörning.

Problemet just nu är bara att min kropp står still, som vanligt, då jag hållit på med svält och hets i nästan nio år. Det gör att kroppen så gärna sparar på allt, behåller allt, klänger kvar vid varje liten kalori jag tillför och jag vet att lösningen är träning men det krossar mitt psyke just nu att tänka på träning. Jag hoppas bara att det tillslut går neråt för jag har många kilon kvar att bli av med.

uppdatering om reductil

Jag har avbrutit min månad på reductil, kom bara till dag 8 då biverkningarna på kvällen blev så läskiga att jag valde att sluta. Kvällen innan hade jag känt av stickningar/domningar i höger hand men ignorerat det hela. Nu hade dock hela höger hand och underarm svullnat upp, huden stramade åt, det var obehagliga stickningar som inte försvann, och dessutom var både händer, fötter och underliv knallblåa och iskalla.

Reductil har bland annat dessa biverkningar: takykardi/hjärtrusning, palpitationer, förhöjt blodtryck/hypertension, vasodilatation, förstoppning, illamående, muntorrhet, insomnia, yrsel, parestesier, huvudvärk, oro, svettningar, förändrad smakupplevelse. Reductil skadar insidan grovt, inte minst hjärta och blodomlopp, och ska tas med väldigt noggranna kontroller hos läkaren.

Men, jag kommer garanterat testa reductil igen om någon månad. Jag är alldeles för ätstörd för att låta bli och hur mycket biverkningar det än finns så har sibutramin fantastiska effekter på någon som mig. Jag rasade i vikt, runt ett halvt kilo per dag, jag mådde som en kung, jag hade all energi i hela världen, jag var så borta i mitt huvud och det var så skönt att få den tystnaden från ätstörningen, samtidigt som kroppen orkade mer än jag någonsin orkat. Jag vill tillbaka till det tillståndet.

dag 8

Sov som bäst inatt, orolig om effekterna börjar avta? Hjärtat känns också lugnare, än så länge iallafall, det vände lite där efter dag 6. Dock vid minsta ansträngning löper det amok, men iallafall lugnt vid vila. Hungern är fortfarande död och det är ju egentligen den enda effekt som behöver kvarstå. Ätit två klasar vindruvor. Börjar bli förstoppad också, fyfan vad oskönt.

dag 7

13/8

Idag var första dagen då jag fick riktig sömn, riktig jävla sömn. Fyfan, vad skönt det kändes att vara lite utmattad, både psykiskt och fysiskt. Att ändå kunna vara superduperpigg kvällen innan och när man vaknar trots tom mage (alltså en kropp utan energi) är det bästa som finns. Åt en klase vindruvor och 150g nötter.

Försökte äta lite nötter för jag vill inte gå ner för fort och sedan krascha utan reductil, vill minska intaget dag för dag och inte gå från 100 till 0 som jag nu gjort. Men det gick verkligen inte att få i sig, tog flera, flera timmar och smakade inte ens gott, fick tvinga i mig. Fick kramper/värk i båda armarna, sjukt läskigt. Har också fått jättetydliga blodådror överallt? 

dag 6

12/8

Åt bara en klase vindruvor på hela dagen. Mådde bra hemma men det jobbiga kom senare. Skulle träffa vänner och vi gjorde inget fysiskt ansträngande; åkte bil, satt på café, gick i affärer, var hemma hos en. Men ändå slet det brutalt på min kropp. Började redan när jag skulle fixa mig med enorma svettningar, helt överhettad så fort jag rörde mig, sedan gjorde min bröstkorg brutalt ont hela kvällen.

Satt med oro för att hjärtat skulle sluta slå i min väns bil, det bultade så det nästan kunde höras och det kändes som att kroppen, skinnet emellan min hand och hjärtat inte fanns, så hårt slog det. Dock klarade jag hela kvällen utan mat och var inte intresserad eller ens sugen på något, tomt i huvudet. Sov några timmar likt natten innan, men vaknade tidigt jättepigg och somnade sent.

dag 5

Samma symptom som dag 4, fast lite lättare med andningen och illamåendet idag. Igår var verkligen som att känna en spya ligga och trycka i halsen, men vägrar komma upp, kände likadant på dag 3. Hade inte heller lika mycket panik-andning idag, dock mycket mer muntorrhet. Tänderna gör helt plötsligt jätteont och ser förjävliga ut (troligtvis pga alla spyor också). 

Ätit en klase vindruvor som jag började med runt tio imorse och blev klar med runt sex, helt sjukt att inte äta allt på fem minuter som den bulimiker jag är. Nu kurrar magen sönder (klockan sju) och är orolig att hungern ska börja kännas igen? Har ju varit underbart att inte känna något, då man annars helt saknar mättnadskänslorna. Men nu, hungrig, dock inte intresserad av att äta. Det finns liksom ingen som skriker "hetsa!" i mitt huvud längre men jobbigt att känna magsmärtorna.

dag 4

10/8

Denna dag var nog värst hittills. Illamående, hjärtklappning, jättesvårt att få luft i några timmar, supervarm och sedan iskall, migrän (tror jag tagit en stark panodil + druckit 2 flaskor vatten varenda dag), muntorrheten börjar komma på riktigt, jättekonstig, äcklig smak i munnen, pupiller lika stora som dag 1, yrsel, känner mig helt tom i huvudet och kan lätt bara fastna i något och stirra ut i tomma intet, helt okoncentrerad. 

Åt två klasar vindruvor och 150g nötter. Känner ingen hunger alls, inget sug, inga konstant plågande tankar om mat, det glöms liksom bort. Inatt fick jag ÄNTLIGEN sova lite, dock vaknade jag i omgångar men fick ändå fem timmar ungefär, jämfört med 1-2 timmar tidigare nätter. Så skönt.

dag 3

9/8

Kände hjärtrusning, kallsvettades, kunde höra mitt hjärta på insidan, sjukt illamående, konstig smak i munnen, migrän. Låg klarvaken i sängen till klockan två, då träffade jag en vän till klockan sju. Åt inget innan, åt 170g nötter med henne, minns ej men tror inte jag åt när jag kom hem heller. Tog jättelång tid att äta lite nötter, fick äta halva påsen och pausa ett tag, sedan fortsätta. Wow. 

Var ute med henne på en timmes promenad, gick bra för hjärtat i lugnt tempo, kände ingen speciell hunger och var inte sugen på något alls. Jätteont i tänderna då jag omedvetet trycker ihop käkarna, aldrig gjort innan? Tredje natten utan sömn.

dag 2

8/8

Mammas födelsedag och jag var så rädd för att råka hetsa då jag ännu inte kände av reductilen. Men höll mig så jävla bra, kanske pga vetskapen att jag inte ska äta på dessa. En näve jordgubbar, en minimal portion middag (en potatis, en skiva fläskytterfilé, blomkål, 10 tuggor totalt), en bit hemmagjord jordgubbstårta (7 tuggor totalt), 1 swebar.

Trodde verkligen jag skulle bli triggad till hets av tvånget att äta middag, men det stod still i tankarna efter den lilla mängden, inget intresse eller sug efteråt. Ingen tyckte jag var konstig som tog så lite mat och ingen märkte något på mig, men hade ju heller inga symptom, kände tom hunger innan middagen runt sex, dock hade jag inte ätit sedan tio kvällen innan. Andra natten utan sömn.

dag 1: reductil

7/8

Kände inte av några biverkningar eller någonting alls, var mest orolig då jag tidigare testat skit och ville inte bli besviken igen. Var hemma under dagen och träffade sedan en vän, åt endast 170+150g nötter på hela dagen. 150g påsen var så motbjudande, fick tvinga i mig det då jag inte var hemma och kunde spara det. 

Åkte hem från vännen runt halv två på natten då hon var jättetrött, medan jag själv var speedad som fan. Enorma pupiller och en natt utan sömn.

all pain and still no gain

Jag är i min djupaste svacka, alltså verkligen djupaste svacka. Jag vet att mitt liv går i perioder av depression och mani (nej, jag har inte en bipolär diagnos men jag vet själv med mig att mitt liv tillhör de stadier hos en bipolär), och jag vet att jag många gånger går ner i svackor, men denna slog mig verkligen rakt på käften, tillsammans med trehundra knytnävsslag.

Träningen och gymmet har jag totalt lämnat, i över en månad nu, och det kliar i fingrarna av ångest och äckel. Kan man tänka sig, hur insnöad och manisk jag var till min träning, hur jag skulle bli PT, kostrådgivare, planera varje timme, köpa varje träningsprodukt, ha varenda BCAA, springa på varenda gruppass och sedan bara; nej, tack och hej, aldrig mer, ångesten närmar sig redan hemma i sängen.

Jo, jag vet, jag har gått igenom och avslutat många träningsperioder sedan 2012 då jag började kompensera med springandet, men som varje gång tror jag på riktigt att nu lägger jag aldrig av igen, jag är så övertygad om att inget ska få mig att lämna gymmet. Men ångesten, ångesten vinner man aldrig emot, så nu är min kropp åter igen förstörd, fladdrig och f.e.t. Inte heller hade jag hunnit gymma för all energi, kraft, ork och tid går åt till mitt jobb, och framförallt till att orka prestera på mitt jobb.

Jag hetsar varje dag på jobbet, oftast när ingen är i köket och ser, eller bara att jag äter en mängd som jag vet är tillräckligt stor för att kunna få upp, sedan när passet är slut kör jag hem i olaglig hastighet för att snabbt kunna springa in på toaletten och spy. Det har blivit många, många duschar efter jobbet och den eviga hetscirkeln är i full gång. Hejdå, vackra träningskropp som jag slet med från februari till juni, du har gått förlorad nu.