de tre olika perioderna

Svältperioden

Den här perioden var för mig den vanligaste fram tills jag var 16 år ungefär. Eftersom jag då var fullt omedveten om vad jag höll på med så var det sällan som jag planerade hetsar eller tog ut mitt självhat genom att hetsa och spy. Utan det var istället som så att jag uppfattade mitt liv som normalt, i mina ögon trodde jag att alla tjejer ansåg sig själva som tjocka och att känna självhat var inget udda. Mitt självhat var i en väldigt hög grad - det visste jag när jag satt uppe många nätter gråtandes framför helspegeln - men så trodde jag att jag var värd att känna. Så är jag värd att känna.

Svältperioden innebär mycket fasta och eftersom det då var naturligt i mina ögon så hade jag betydligt mer självdisciplin än vad jag i dagsläget har. Nu för tiden kan det variera mellan några dagars fasta för att sedan sluta i hets, eller så kan det innebära några frukter per dag under en viss tid, eller att jag fastar inför att till exempel träffa någon om några dagar/åka bort om någon vecka/bada i övermorgon osv. Förr skulle jag alltid vara smal inför skolan så då svalt jag hela veckorna och hetsade under helgen.

När jag svälter så tränar jag sällan. Jag tillbringar den större delen av dagen i sängen, för att undvika frestelser och socialt umgänge. Det fungerar ibland att gå ut och träffa folk som jag känner ett starkt behov av att vara fin inför, därför att då kan jag motstå mat hur enkelt som helst. Förr när jag råkade hetsa så kompenserade jag det genom att fortsätta att svälta igen, tills jag blev runt 16-17 år och upptäckte kräkningarna. Nu när jag har svältperioder och råkar hetsa så spyr jag upp det, men ska jag vara ärlig så ser jag faktiskt ingen skillnad alls på kroppen från att behålla det. Å andra sidan ser jag aldrig någon skillnad på min kropp.

Träningsperioden

Den här perioden är troligtvis min favoritperiod, men också den mest psykiskt påfrestande perioden. Jag har förstört lusten till att träna genom att bli så manisk som jag blir till det. Jag kan aldrig säga att jag älskar att träna. Jag kan säga att jag älskar känslan efteråt, av att veta att jag förbränner kalorier och förhoppningsvis minskar i vikt, men det är också ätstörningens glädje och vilja. 

Under mina träningsperioder tränar jag vanligtvis två timmar per dag. 60 min springband och 60 min crosstrainer. Ibland 90 min springband. Målet är iallafall att förbränna -1500 kcal per dag och minimum per dag är -1000 kcal. Då får jag tillåtelse till att äta högst tre mål mat om dagen men aldrig över +1000 kcal. Vanligtvis är det 1 dl havregrynsgröt till frukost, ingen lunch, en portion middag av vad föräldrarna än lagar och 1 dl lättfil till kvällsmat. Under den här perioden är jag också sjukt osocial, jag vill enbart och orkar enbart att träna.

När min träningsperiod var som värst var jag på gymmet från 05.30 till 09.00, sedan hem och äta något kalorisnålt för att sedan orka gå ut på en PW (ungefär samma runda 5 gånger om) och därefter var det ett 30 minuters styrkepass varje kväll på mitt rum. Såhär var det i några månader tills jag slutligen totalkraschade och gick upp till min högsta vikt någonsin. Värsta hetsperioden i mitt liv.

Det är genom mina träningsperioder som jag går ner i vikt. Jag har aldrig gått ner i vikt av svältperioderna och obviously inte av hetsperioderna. Då står jag bara helt still. Jag kom närmast min drömkropp genom att hetsträna men det var också det värsta tänkbara för mitt psyke. Att inte träna varje dag kändes onyttigt, att stuka foten gav mig inte tillåtelse till att vila, att få lite pasta till köttfärssåsen fick mig att gråta osv. Det var en ständig mardröm att vakna upp varje morgon.

Hets/spy-perioden

Den här perioden är det väldigt mycket hatkärlek till. Ångesten av mat är inte lika påtaglig som under de andra två perioderna, men ångesten av att behålla maten är däremot betydligt mycket större. Äta och behålla fungerar inte och jag hamnar oftast i långa hetsperioder just för att när jag väl hamnar här så har mitt psyke blivit så förstört att det tar enorm tid att reparera det och våga sig på gå-ner-i-vikt-karusellen igen. Man står emot den här perioden av hela sitt hjärta så när man väl når botten är man totalt orkeslös till allt.

Hur mycket jag hetsar och spyr beror helt på. När jag gick i skolan köpte jag med mig hetsmat hem för att sedan spy upp det, då blev det oftast bara en omgång per dag. När jag är ledig eller ensam hemma kan det bli 5-6 gånger per dag och lika många - om inte mer - spyomgångar. Vanligast är nog en eller två omgångar per dag. Jag behöver heller inte hetsa, utan spyr upp allt jag äter i normala portionsstorlekar (vad nu normalt är).

Den här perioden framkallar mest självhat men är däremot inte lika psykiskt påfrestande som träning och svält är. Jag är som mest social under dessa perioder vilket gör att jag väldigt gärna inte vill gå tillbaka till att vara osocial. Jag kan absolut gå ut och ta en pizza med en vän bara jag har möjlighet till att springa hem och spy upp den sen igen. Samtidigt vill jag heller inte vara tjock och det överväger oftast det andra. Hets/spy-perioden är den enda period jag skulle vilja bli frisk ifrån.

det är dags att be om ursäkt

Förlåt för alla gånger jag spytt ända tills magsyra kommer upp och gör ont i halsen. Förlåt kroppen, för att jag har misshandlat dig under alla mina tonår. Förlåt mina ytterst få vänner, för att jag har tagit avstånd från er och allt vad socialt liv innebär. Förlåt för alla blodsockerfall och migränattacker jag givit mig själv. Förlåt för alla veckor i svält under högstadiet.

Förlåt mamma och pappa, för all mat jag hetsat i mig. Förlåt mamma, för att du får rensa den äckliga duschen från dyr mat du betalat för. Förlåt för alla gånger jag ställt in umgänge med killar, för kärleksliv fungerar inte när man hatar sig själv mer än någon annan. Förlåt för alla gånger jag gick upp fyra på morgonen för att träna, när jag inte ville något annat än att sova.

Förlåt för alla bussturer till gymmet innan solen ens gått upp. Förlåt för alla ångestattacker på springbandet och alla tårar som föll inne i omklädningsrummets toalett. Förlåt för alla helger jag låg i min säng och knappt orkade resa mig upp efter fyra timmar på gymmet och två timmar jogging utomhus. Förlåt för alla hemska kläder jag bar, för jag ansåg inte att jag förtjänade att leva ut min stil i den här kroppen. Förlåt för all ångest över pasta, såser, mjukt bröd, ost, smör, mjölk i kaffet, skinnet på kycklingen, nötter.

Förlåt för alla människor jag aldrig tog tid att lära känna på grund av att jag knappt orkade ta mig igenom en hel skoldag med ett stabilt humör. Förlåt för alla spyor i toaletten som stänkt upp i ansiktet på mig, som jag så väl tycktes förtjäna. Förlåt mamma, för att jag inte ens orkar föra en trevlig konversation med dig och visa hur mycket jag älskar dig. Förlåt för alla lögner jag sagt. Förlåt för att jag hetsar hela brödpaket och hela youghurtpaket på mindre än en timme när det inte ens är jag som har betalat för det.

Förlåt för att jag tackade nej till att umgås med den viktigaste personen i hela mitt liv, för att jag var tvungen att gymma klockan fem på morgonen eller för att jag ätit dagen innan och tre dagars svält är minimum för att våga träffa killar. Förlåt för att jag fick den viktigaste personen i hela mitt liv att tröttna på mig. Jag var ospontan, opositiv, oglad, otrevlig och bara ett helvetes nervvrak helt enkelt. Förlåt för att jag inte ville inse mina problem förrän början av 2013. Förlåt för att jag började älska att spy, som jag så förvånat aldrig trodde var möjligt.

Förlåt för att jag är en sådan hycklare som vill att människor ska hylla kurvor och inte bry sig ett dugg om sin kropp, samtidigt som mitt liv inte fungerar utan smalare ben och önskan om att bli smal. Förlåt för alla måltider jag åt för att inte väcka oro hos någon, som jag så panikslaget och maniskt tränade bort/svälte bort/spydde upp. Förlåt för att jag ljög för läkaren när jag gick i åttan som sa att jag var underviktig och frågade om jag åt bra. Förlåt för alla scheman jag skrivit år ut och år in för att planera matintag, kaloriintag, svältdagar, hetsdagar, klädval, umgänge.

Förlåt för att jag har missat att leva ett liv, ett värdigt liv.

Förlåt kroppen. Förlåt till mig själv.

Förlåt för allt.