Jag önskar verkligen att mitt förra inlägg var det sista någonsin, men tyvärr så är jag vid liv fortfarande. Ett misslyckat självmordsförsök och 3-4 veckor inlåst på psyk med LPT, det är vad jag har haft för mig sedan sist. Har fått diagnoserna PTSD, GAD, OCD och är bipolär typ 2, känner ingenting inför den faktan, har sedan länge misstänkt exakt samma.
Har permission nu, förmodligen utskriven på fredag pga ljuger mig genom hela slutenvården. Min ätstörning tyckte det var värt för har fan gått upp 4-5kg där inne, ingenting är värt viktuppgång, allra minst mitt psyke. Sedan tar öppenvården över, med medicinering och samtal, känner mest ingenting alls för det där och tror jag kommer hoppa av allt när dom sedan inte har full kontroll över mig.
Känner noll, verkligen noll, till allt. Livet, min familj, självmordsförsöket, vården.
Noll.
0.
Snälla ge inte upp :'( Du har så lång tid kvar.. På dig att finna lycka i livet.
SvaraRaderaDu ska inte dö. Snälla du det får inte gå längre än det gjort nu. Jag har sagt det innan och jag säger det nu igen: Vi är många som bryr sig om dig. Om du bara visste. Snälla snälla du dö inte. Det blir bättre. Jag lovar dig. Det är inte lätt jag vet, men det blir bättre. Dö inte dö inte. Snälla.
SvaraRaderaja, "om jag bara visste". vet inga som bryr sig. men tack för din kommentar, att du ens orkar skriva så snällt till mig
RaderaJipppii! Jag är jätteglad att du lever! =)
SvaraRaderaEn tanke, iochmed att du känner "noll", är att du kanske kan låta de som vill hjälpa dig försöka. Du kan ju garva åt deras försök och förutse på vilka olika sätt de kommer att misslyckas, men spela med och låt dem prova! Du har ju väldigt lite att förlora.
Och en sak till... du vet din kompis, ätstörningen. Den är inte din kompis. Den är ett jävla as. Be den dra åt helvete.
/m
känns läskigt när jag inte vet vem du är, paranoid att du är någon i min närhet som inte bör veta allt detta.
Raderakänner mest negativitet, vården visar inte sin bästa sida mot mig och har aldrig gjort, orkar inte deras upplägg och deras plan, är ingen metod eller tillvägagångssätt som kommer funka på mig. ger det ett försök nu under tvång med LPT, vägrar sedan öppenvården.
Hej igen. Jag kan lova dig att jag inte känner dig. Som jag skrev innan; jag hittade din blogg ganska nyligen, men den har påverkat mig.
RaderaSen tror jag visserligen, rätt eller fel, att jag vet ganska mycket om hur du mår och känner, på grund av erfarenheter jag haft. Men jag vet inte vem du är, så den paranoian kan du lägga åt sidan =)
Jag kanske ska skaffa nåt konto nånstans som jag kan använda när jag skriver på din blogg, det känns ocharmigt att heta "Anonym". Nu borde jag jobba lite... men jag hör av mig snart igen. Hoppas du får en toppendag på ditt tram. Visst, du borde inte ta det och allt sånt, men ...vad kan jag säga, det är ju bättre än att du tar livet av dig! Glad att du lever!