Hela maj månad har bokstavligt talat gått åt helvete, i slutet av april vägde jag min underbara LW (som jag självklart inte tyckte var underbar när jag väl vägde det) på 46kg till 180cm men under första veckan av maj inträffade flera jobbiga krampanfall varenda dag i följd och jag var tvungen att börja äta pga att min kropp i svältläge delvis bidrog till att mer krampanfall inträffade. Självklart var det mitt tramadol-missbruk som utlöste anfallen, men jag märker verkligen skillnad på när jag tar tramadol med mat inuti mig eller när jag tar tramadol och inte har ätit på flera dygn, när jag tar tramadol efter en hets/under en hets/samma dygn som en hets inträffar eller när jag tar tramadol och har fastat i 100h och laxerat ut allt innehåll i magsäcken, när jag tar tramadol på min HW eller när jag tar tramadol på min LW.
Det är en tydlig, klar, stor skillnad och ja, risken för krampanfall är betydligt större under svält. Det är dock inget nytt för mig, jag vill ändå inte äta och jag vill ändå bruka tramadol för den underbara känslan det ger mig då jag inte krampar, men det gick tyvärr så långt att jag fick flera minuters långvariga grand mal epilepsi-anfall bara av att jag tog så lite som en ynka 200mg tablett! Jag har legat uppe på doser som 2 gram, ibland till och med 3 gram tramadol, så att då få ett galet anfall av att bara svälja en ynka liten tablett som inte ens är början till en start-dos för mig, det gjorde mig rädd och satte hela min underbara viktnedgång och svält-period i obalans. Jag kunde knappast ta mindre än en tablett, en tablett är ju verkligen den minsta dosen jag kan ta, jag kan inte ta 0 då jag är så beroende och 1 är antalet efter 0, 1 är det minsta antalet jag kan ta och inte ens det kunde jag ta utan att krampa. Och det är verkligen ovanligt att krampa av bara 200mg.
Så jag blev halvt tvingad av mina föräldrar att börja äta och lite halvt tvingad av mig själv att börja äta, för annars kunde jag inte fortsätta må bra på tram, nodda iväg varje eftermiddag och sova gott varje kväll. Om jag inte gav min kropp föda och näring så fick jag krampanfall av tramadolen och det ville jag inte ha, jag kunde inte heller sluta ta tram, så jag var tvungen att äta något för att motverka biverkningarna. MEN att äta lite funkar inte för mig, att äta något funkar inte för mig, jag är en äcklig bulimiker, för mig är det allt eller inget, för mig finns bara hets och svält, för mig finns inget mellanläge, ingen grå-zon, inget lagom, inget normalt. Så summan av allt detta: första vecka av maj var ett konstant hetsande varenda dag och jag gick upp 10kg (på riktigt!) på bara fem dygn! Sedan har veckorna därefter fram tills idag varit lika vidriga, dåliga, illa, usla, hemska, groteska, misslyckade. Vikten är förstörd, jag är förstörd, min kropp är förstörd.
Därför har jag bestämt mig för att börja med min älskade, älskade sibutramin/reductil den 1 juni. Hade tänkt vänta till att börja med dom tabletterna tills när mitt sommarjobb börjar så att jag inte hinner bygga någon tolerans mot dom för då blir ju tabletterna verkningslösa och denna drog är hundra gånger starkare än amfetamin, den ger en galet med energi, ork, krafter, motivation och dom egenskaperna behöver jag ha när jag ska jobba inom vården med ett hektiskt schema och dom egenskaperna brukar också sakta sänkas när man gått på tabletterna ett tag, men jag orkar helt seriöst inte vänta ända tills mitt schema börjar i mitten av juli, jag måste börja med min kära kur redan nu gärna men jag håller ut lite till och äter upp all min tram först. För känner jag ingen effekt sedan när jag jobbar pga att jag har börjat med tabletterna för tidigt så kommer jag inte orka mina monsterpass under dygnets alla timmar och samtidigt svälta och då blir min viktnedgång förstörd av den anledningen.
Måste konstant planera, strukturera och schemalägga in i minsta detalj, jag och min äs, det krävs verkligen tid, kontroll, planering och förberedelser för varenda viktnedgång, jag pendlar som en jojo vanligtvis och det suger, men varenda gång jag går ner i vikt ligger det väldigt, väldigt mycket planering bakom. Från början tänkte jag, precis som förra sommaren, köra igång med sibutramin den 1 juli så att effekten sitter i hela juli och augusti åtminstone, sedan kanske lite in på september också, det är oklart hur lång tid det tar att bygga resistens. Då kan jag lyckas svälta varje dag utan att känna någon hunger, gå under mina näst intill omöjliga platåer, orka jobba nattpass, dagpass, kvällspass, alla pass alla dagar i veckan. Men nu när jag är på min HW och är mer självmordsbenägen än vanligt så känner jag att jag skiter i den tanken, jag måste börja med sibutramin redan den 1 juni. Så nu blir det fortsatt ätande av tram fram tills den 1 juni och därefter går jag över till sib. Hejdå hets.
