3kg från LW känns mer som 30kg och jag förstår inte hur jag sedan ska kunna gå ner ännu mer från min LW's startvikt när jag knappt kan komma tillbaka till den, hur lite jag än äter och hur flitigt jag än sväljer laxeringsmedel. Inte heller kan jag för någonting i världen återgå till min gamla vikt-platå som är avskyvärt mycket högre än den här, jag får aldrig låta det hända, jag kan aldrig leva i den kroppen igen, jag kommer aldrig kunna återgå till att få i mig den kalorimängd som underhöll den vikten.
Det värsta, mest läskiga är att jag inte åt på den tidigare vikten heller, kanske något mål om dagen för att orka skolan, studierna, socialisera mig, utgångar, gymmet, men annat än några hetsomgångar följt av att spy upp allt var det inte, trots den höga siffran på vågen. Nu, nu kan jag inte ens få "råka" äta det, nu kan jag inte få falla för ångesten ens en endaste liten gång, för så skör är min viktplatå, så hårt måste jag hålla tillbaka för att inte gå upp 10kg på en kväll, för minsta lilla tugga svald ger mig just det och inte ens en vecka på blåbärste ger mig -3hg.
Jag står så jävla still, så jävla, jävla still och jag begriper inte hur människor dessutom kan väga betydligt mycket mindre än mig, hur man lyckas trolla fram mer minus på vågen när jag stannar här? Hur kan människor väga en tredjedel av min LW när jag lägger hela min vardag åt min ätstörning och inte ens då får bli mindre?
Likadant var det för mig när min bulimi förstört min kropp och jag var lika underviktig som du är. Det är kroppen som "sparar" på all energi den kan få när kroppen går på sparlåga.
SvaraRaderaDet ändrade sig när jag efter 5 års kamp blev frisk och kroppen läkt. Tyvärr känns det som att kroppen strider mot en när man har en ätstörning, men den försöker bara hålla en frisk och vid liv. Jag hoppas varje dag att du ska må bättre för du förtjänar det, SÅ jävla mycket.
Frivillig kram!
J
jo, fast som sagt, om folk kan väga hälften av min vikt så är det inte troligt att den går på sparlåga nu? men tack för pepp och önskar att du ska må bra också!
Raderakram tillbaka
Jag har bläddrat bakåt i din blogg idag. Förundrats över dina skickliga formuleringar, och att du skriver inte bara bra rent språkligt utan du har dessutom en massa intressanta och kloka teorier och åsikter.
SvaraRaderaTre år. Över tre år faktiskt. Har du tänkt på att du haft bloggen så länge? Har du själv backat nyligen, och läst vad du skrev för tre år sen? Det är många jävligt kloka tankar och mycket självinsikt som du har satt på pränt där. Och när jag läser det du skriver om när du var flicka, typ skolåldern och det, då vill jag gråta på riktigt, och det gör jag inte ofta.
Du måste bli bra. Du måste rädda dig själv. Du får inte bara knarkas och svältas bort, det vore ett sånt fruktansvärt slöseri. Fruktansvärt! Med allt du gått igenom, vore det ännu mer sorgligt. Ett äventyr utan slut, en bortkastad resa där man aldrig kom hem igen.
Snälla du, håll ut. Kämpa emot varje piller, varje reflex att göra dig själv illa, och kämpa emot varje tanke som säger att du är dålig. Och när du misslyckas, klandra inte dig själv, utan försök igen. Varje liten seger är värd att försöka vinna när tävlingen handlar om att få ett liv. Du är inte dålig, eller äcklig, eller något av de andra saker som ditt trasiga psyke vill få dig att tro.
Du är fan underbar.
/m
för fin är du, vem är du ens? min enda trogna läsare, haha <3
RaderaOm jag får, så är jag din vän.
SvaraRadera/m