2016-05-23

i'm sick of this, it's the same fucking day, every day

Gråter från morgon till kväll, tills tårkanalerna blir trötta och inte orkar mer. Sover så mycket som möjligt, tills hela kroppen värker från att ha legat i samma position flera dygn i sträck. Försöker hitta motivation och vilja, men inte ens de roligaste planerna eller de bästa personerna som sällskap får mig att vilja finnas.

Det är inte kul, ingenting är kul. Inte summerburst i helgen, inte kommande sommarjobb, inte shoppande av vårkläder. Meningslöst, värdelöst. Dag ut och dag in, lika meningslöst, lika värdelöst. Mina föräldrar tror att det är arbetslösheten som är problemet, att jag är "lite ledsen" bara för att jag inte har ett jobb. Jag har haft jobb, jag har haft praktikplatser, egen lägenhet, pengar och lön, pojkvän och umgänge, dansintresse och träningsperioder. Dag ut och dag in, lika meningslöst, lika värdelöst då också.

Jag finner det inte stimulerande, jag finner inte livet stimulerande. Oavsett vart jag bor, vad jag äger, vem jag är med och vad jag gör - jag gråter från morgon till kväll, tills tårkanalerna blir trötta och inte orkar mer, lika mycket nu som då. Det är denna känsla, dessa tankar, detta tillstånd som bara döden har lösningen på. Jävla GAD. Jävla PTSD. Jävla bipolär.

1 kommentar:

  1. Fan jag tycker synd om dig. Vet hur det känns, när det är som att även om man vann någon märklig högvinst och fick välja helt fritt vad som ska hända, så finns det inget alternativ som lockar. Möjligen att sova.
    Men det beror på att du är sjuk; det ligger ångest i vägen för dina normala funktioner. Jag gillar dock att du svär åt din GAD och PTSD, det är bra. Ge dom fingret.

    Det finns minst en lösning förutom döden: Att bli frisk. Det är nog svårare än att dö visserligen, men också mycket coolare.

    Har du egentligen berättat för NÅGON hur du mår? Alltihop, med ångest och ätstörning och missbruk och hela skiten?

    Kram /m

    SvaraRadera