2016-05-18

dead people receive more flowers than the living ones because the regret is stronger than gratitude

Jag saknar verkligen 368, jag trodde aldrig att jag skulle göra det då jag varenda vaken sekund i den byggnaden grät, bad, tjatade och skrek om att få bli utskriven. Men där fanns två personer ur personalen som fick mig att sluta matvägra, som höll min hand vid varje vårdmöte och läkarsamtal, som aldrig ifrågasatte när man per automatik svarade att man mådde bra, för dom visste att diskutera hälsan inte alltid behövde göras; ibland behövdes bara lite lätta samtalsämnen.

Jag har inga hjälpmedel, verktyg eller kryckor till att balansera min vardag, styra upp mitt liv och ordna en framtid. Inga drömmar, inga ambitioner, inga planer, inga mål. Press, stress, krav och skrik är vad som välkomnade mig hem, jag vet att jag är en levande parasit, jag försöker inte vara det med flit, jag har bara inte hittat alternativet till hur jag ska sluta vara levande. 368 blir på så sätt en fristad, inte den bästa, men den enda som finns, och ibland behöver man bara få ligga i fosterställning i en sjukhussäng.

Ibland behöver man bara få tappa kontrollen och låta någon annan bestämma hur länge ens sjukhussäng ska vara ens vardag, för hade man själv fått välja så är vila aldrig ett alternativ. Man måste ständigt ta sig framåt, vara driven, engagerad, fokuserad, aldrig stanna upp, aldrig ha noll jävla koll. Människan gavs inte utrymme till vila, någon annan måste påtvinga en vila för att den ska rättfärdigas. Därför saknar jag 368, för där kunde jag få vara så sjuk som jag faktiskt känner mig.

3 kommentarer:

  1. Har du fått tag på din psykdoktor än? Eller struntar de fortfarande i att ringa tillbaks?

    Du skriver om de där två personerna som verkligen gav dig stöd, den sortens stöd som du behövde. Om du fortsätter att be om hjälp, så kommer du att stöta på sådana personer fler gånger, och när någon av dem väl får lov att hjälpa dig, ordentligt och länge, så kan det göra en otrolig skillnad för dig. Det kan vända ditt liv, faktiskt. Det är synd bara att det är ett sånt lotteri, och att det går typ 10 personer som INTE gör nån nytta på varje som GÖR nytta. Det kanske är för att vi människor är så olika, dom kassa kanske är bra för nån annan, vad vet jag. ;-)

    Jag är imponerad av din självinsikt. Att inse att man kanske behöver tas ifrån kontrollen över sitt eget liv, det är stort.

    Så snälla, fortsätt söka och försöka!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. nej, jag vill inte ha någonting med vården att göra

      Radera
  2. Meen... du saknar ju 368?

    När du skriver "jag vill inte ha någonting med vården att göra", menar du då typ att du inte vill kontakta dem mer och tjata mer? För isåfall förstår jag helt och fullt. Att få sina problem bagatelliserade av nån arrogant skit som jobbar på ackord kan knäcka vem som helst.

    Om 368 kontaktade dig, vad skulle du göra/säga då? Om dom typ sa "vill du komma hit ett tag?".

    Må du få en fin helg. Kram.

    SvaraRadera