2016-02-13

true happiness is already inside yourself, you just have to find it

Jahaaarå, här har ni mig, sju dagar senare efter en brutal AT från tramadol. Mitt sinnestillstånd har varit helt fucked up, har inte varit det minsta mänsklig eller levande, legat i fosterställning likt voldemorts döda kropp i sista harry p filmen. 0 timmar sömn, myrkrypningar, feber, frossa, muskelvärk, ångest, panikångest, ångest från helvetet, ångest, ångest, ångest. Kan dock inte lova mig själv ett avslut, inte på heltid, måste ha mer, men hoppas på att bara kunna ta det någon gång per vecka.

Men är nästan löjligt, pinsamt stolt över att jag tagit mig igenom dessa brutala dygn!! Att vara knockad i sinne och kropp är kalas, men att klara en dag utan några pills som kan hålla en flytande är faktiskt guldvärt, ibland, inte alltid. Nu ska jag besegra nästa destruktiva monster som har vaknat till liv igen; hets- och spy-omgångarna. Spydde blod nyss, behöver sluta innan viktuppgången knackar på axeln, vill inte förlora min kropp pga att den inte kan svälta utan droger, för då lär jag aldrig bli ren.

1 kommentar:

  1. psykos-zombies, det förklarar det rätt bra. det var verkligen brutalt. rått. jag har aldrig känt mig så död och så levande på samma gång förr, att känna så intensivt hur kroppen kämpade mot döden, för det kändes verkligen som att dö, långsamt, men det verkade så oundvikligt. så här i efterhand kan jag har svårt att riktigt få grepp om vad som verkligen hände.
    haha, vi hade rockat eget labb! jag ska faktiskt prova att köpa hem lite blommer/örter växter jag hört ska ha diverse olika effekter, allt från lugnande till hungerdämpande till rent psykadeliska. vi kan labba ihop en hanterbar verklighet, jävlar vad skönt det hade varit. så en kunde stå ut.

    tack för dina ord, föresten. det gör min dag varje gång jag ser att du skrivit, jag vet inte vad det är men herregud vad kärt jag håller av dig! <3 hur går det med allt? ser ju att det här var ett tag sedan, men, ja. ändå.

    SvaraRadera