2015-12-07

the drugs in her veins made peace in her brain

Vikten ökar och måendet sjunker, vägrar se högre siffror nu, ska svälta som aldrig förr men det lär jag misslyckas med utan reductil, får iallafall ge allt jag har för kroppen går åt helt fel håll just nu. Min psoriasis bryter ut igen pga stress och pga att tillvaron är värre än värst. Jag kan inte klara en enda dag utan tram och går jag utan blir jag brutalt sjuk, min kropp fungerar helt plötsligt inte utan opiater och jag hatar att jag nästan är uppe i 1gram om dagen utan något vidare enormt rus, som jag alltid fick tidigare på lägre doser. Summan för att slippa känna är alldeles för dyr, billigare att bara dö.

Mitt humör är aggressivt, lättretligt, ostabilt, panikartat. Kan inte uppföra mig, kan inte ge eller visa den kärlek jag egentligen känner till dom jag tycker om, istället bara bråkar och snäser jag på varenda en, drar mig undan och vill inte släppa på aggressiviteten. Jag är väl aldrig specifikt arg på någon, utan mer allmänt arg på världen, på mig själv, på kroppen som konstant är med mig och äcklar omgivningen med sitt uppenbara fett. Min ätstörning håller ledningen och jag följer slaviskt efter, det är inte mycket annat just nu som får plats eller uppmärksamhet i mitt huvud.

Snart är detta år slut och jag överväger att inte leva till nästa, skulle vilja få tag på den bästa drogen som kan stanna mitt lilla hjärta på minsta smärtsamma sätt. Svåraste är dock att lita på sitt tillvägagångssätt, vill verkligen inte misslyckas och leva med permanenta skador och smärtor, min död måste vara felfri.

1 kommentar:

  1. Jag vill inte att du ska dö. Jag känner inte dig men har läst allt du skriver så jävla länge och hoppas hela tiden på att du ska må bättre, inse hur smart du är (du ÄR DET). hur fan håller man kvar läsare utan att ha orden i fingrarna som du? Det är inte för att man älskar destruktiva liv utan för att orden du publicerar träffar som spikar. Man känner och gråter med dig. Har ofta gått in för att jag vet att du kan beskriva känslor eller det jävla jävla monstrerna i huvudet jag upplever men inte kan få fram i sammanhängande meningar. Jag vill att du ska må bra oavsett hur pissigt du skriver att du beter dig, hur sjukt det nu än låter från en okänd. Om jag kan hjälpa på något som helst vis så vill jag

    SvaraRadera