2015-11-26

hur min ätstörning mår:

Min ätstörning mår - trots livets största kaos någonsin - sådär tillräckligt okej att jag iallafall slipper dess rivande ångest, har nog av all annan ångest så är glad att vara fri från den, för tillfället. Gick ner runt 10kg på reductil, 7-8kg av dom 10 är fortfarande borta, så jag håller mig noga i skinnet. Tråkigt nog står vikten still som cement och jag känner mig orubblig hur jag än äter eller inte äter, det sker ingen förminskning och det är väl där min ätstörnings mående också stannar; vid okej, vid hyfsat, vid dugligt. 

Jag slår mig inte gul och blå av min spegelbild men jag tar heller inte för mig av min existens och  visar gärna mindre än mer, jag döljer hellre än framhäver, och jag ser ett viktmål långt, långt borta som är tidskrävande och energikrävande att nå fram till. Utan reductil. 

Inte tränat sedan juni, följer inget specifikt matschema, följer inga safefoods och räknar inte slaviskt kalorier. Jag planerar varje dag i mitt huvud att äta så lite som möjligt, helst fasta men aldrig planera för fasta då jag vet hur det hårda löftet brukar sluta, så högst 1-2 livsmedel per dag, utöver kalorifritt flytande intag. Variationen är dock inte så stor men bara det faktum att variation kan, och framförallt får inträffa, gör att jag känner mindre ångest, mindre påminnelser om min ätstörning.

Den här kroppen duger, men den är långt ifrån min och långt ifrån färdigställd. -6kg till och jag kan känna ro.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar