2015-10-06

the drugs don't really make the problem ever shrink, but they do release the endorphins that help me no to think

Motivation till att fixa utbildning/jobb: kunna köpa substanser i alla format<3

Srsly though, det motiverar mig, fast substanser gör mig oförmögen att prestera bra och aktivt, så ännu har jag inte riktigt fått ihop den ekvationen. Gäller väl att hitta rätt pillermix så att jag blir en fungerande individ i detta samhället, men det ska nog gå med rätt summa cash och rätt utbud. Största funderingarna just nu - förutom alla tankar jag lägger på misshandeln - är hur jag ska få ihop en duglig inkomst och hur jag ska komma härifrån om jag nu ska plugga distans utan studielån, eller jobba extra i all evighet, eller aldrig få fast tjänst.

Förresten, this feeling av att vara fri från tvångsträning och maniska morgonlöpningar, DEN känslan är det friaste jag någonsin känt mig! Alltså, aldrig att jag tränat av rätt anledning, aldrig att jag seriöst mått bra på gymmet tillsammans med min jävla ätstörning, det har alltid varit ren lögn. Och ja, jag har stundtals trott på min egna lögn men come on, ingen med en ätstörning, ingen med kontrollbehov och tvångstankar njuter av att flänga fram och tillbaka dit med en kropp som smärtar. Jag njuter nu, utan mitt hemska gym, utan begränsningar och strikta, välgjorda planeringar! Det trodde jag aldrig var en möjlig verklighet.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar