you said this is suicide, i said this is a war

Jag har fallit totalt nu och hetsandet, depressionen, ångesten, fettet, spyorna är ett faktum igen. Det eviga ekorrhjulet som är mitt liv tvingar mig att pendla mellan två olika personer, två olika liv, två olika tillstånd, och jag är nu ute ur manin och inne i mörkret, i det tillstånd jag hatar mest, i det tillstånd som är nackdelen med min älskade sjukdom. Det är nu jag gråter och kallsvettas i min säng 20 timmar om dagen, självskadar med sex och äckliga människor, gärna extra alkohol, spyr med kladdiga fingrar och äter så oplanerat att varje tugga känns så himla, himla fel i min mun. 

Jag är en människa som är beroende av full kontroll, kontroll måste finnas överallt omkring mig, jag andas kontroll, jag lever för kontroll. Hatar förändringar, saker och ting måste och ska vara som dom är, nytt är förödande och rutiner är trygghet. När jag hetsar, när jag inte äter och tränar efter en strukturerad plan så blir det kaos, det bildas oro inuti mig och då förfaller allt. 

Det är som att långsamt se sig själv förstöras bit för bit ju längre bort från kontrollen jag kommer och det gör så ont att hålla på såhär mot sig själv, jag är inget utom min kontroll och mitt kontrollbehov mår som bäst när mat och träning är regelstyrt. Måste därför börja om från början igen, skriva listor, sätta mål, följa regler, styra upp en snabb viktnedgång för det råder krig inuti mig och det kommer sluta illa alldeles snart.