Det är så jobbigt att vakna varje morgon och tänka "hur ska jag snabbast kunna gå ner i vikt idag?" och inse att varje tanke, idé, målsättning och framtidsplan aldrig någonsin håller, hjälper eller bidrar till mindre kilon på vågen. Det är så jobbigt att veta att jag kommer tänka samma tanke varje morgon, dag ut och dag in, år ut och år in, och se lika fet och äcklig ut, oavsett varje ansträngning och ärligt försök.
Självklart är målet att svälta bort mig själv, men jag är bulimiker och då funkar aldrig svält i längden, det gör mig bara tjockare att svälta - hetsa - spy. Så jag försöker gå omkring det målet, men jag hittar ingen lösning. Träning håller bara i perioder för det är påtvingat och ångestladdat, löpning håller aldrig för min benskada, att inte träna är uteslutet, att äta bra finns inte ens på kartan.
Hittar inget som ger mig viktnedgång, börjar bli panikslagen och trött på att slungas tillbaka till mitt gamla vardagliga fett varenda gång jag kämpar emot. Kommer nog börja löpa igen och se hur länge det håller innan smärtan hälsar på, men löpning är det enda som fick mig att gå -10kg så löpning är min enda vän.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar