2015-06-24

mani, depression, mani, depression

Har bara sovit, sovit, sovit bort min existens i en vecka nu, är vaken max 4h per dygn. Det är så äckligt olidligt att ta mig ur den här lilla 90-sängen och går jag upp så blir det ändå bara in i köket, ner med kalorier och in på toan, upp med kalorier. Kom igen nu, manin, kom tillbaka, det finns inte tid för någon depression med dödslängtan.

Jag har tappat hela min kropp och dess fysiska framgångar; inga muskler på armarna, ingen hård mage, ingen spänstig rumpa och inga formade lår. Högsta vikten, check, och varje morgon hetsar och spyr jag för att sedan göra det igen eller därefter ligga och gråta och grubbla på vilken pillerkombination man kan dö av. STOPP. Vill inte mer. Manin, kom tillbaka och få mig att orka.

2 kommentarer: