2015-06-23

just because you miss the feeling they gave you doesn't mean you miss them

Note to self: hetsa aldrig kladdkaka igen, det är näst intill omöjligt att få upp något så kletigt och trögflytande.

Jag har inte lämnat huset sedan i torsdags (förutom för jobbet i lördags) och jag kan inte förmå mig själv att gå upp ur sängen, har ingenting att gå upp för, det enda jag går upp för är träningen men jag klarar inte ens av att ta mig dit längre. Mina nya vanor involverar hets, spya och ligga i fosterställning.

Jag vill verkligen ut härifrån, inte bara ur mitt rum, utan ur mitt huvud och min kropp. På ett sätt lämnar jag min kropp när jag låter den hetsa och rensa ur sig själv, för jag är inte där, jag är inte vid medvetande. Jag känner inget, inget mer än smärtan i magsäcken och tarmarna, inget mer än halsbrännan från magsyran.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar