arbetslivet

Anledning till att jag inte tränat på tre dagar: praktiken. Har en hel veckas praktik på en vårdcentral som ligger i Tanum, cirka 18 mil per dag fram och tillbaka, alltså går det åt tre timmar till att samåka utöver sju timmars arbetsdagar. Resultatet är en öm och mör kropp, med ögon som knappt går att hålla öppna, och ändå kan jag aldrig sova om nätterna.

Att dessutom försöka träna när jag inte kan äta på offentliga platser gör att jag håller igång från halv sex på morgonen till halv sex på kvällen på tom mage och det känns då sjukt tungt att dra sig iväg till ett styrkepass direkt när man kommer innanför dörren. Jag känner att jag inte orkar mer, jag orkar inte en hel vecka utan sömn och när jag ändå funderar på att hoppa av så känns det inte värt det.

Kroppen är prioritering nummer ett, kroppen går före allt och alla. Jag gråter varje morgon för att jag orkar inte ännu en dag utan träning och krafter (och då har det bara gått tre dagar...), jag vill bara fokusera på att minska i storlek och att inte träna på tre dagar får mig att känna mig på ruta noll igen och den känslan är farlig.

-10kg till maj, det är bråttom nu, det är ouppnåeligt med min orubbliga vikt men jag måste, ingen förstår hur mycket jag måste lyckas. Sommaren ska bli mager, sommaren ska bli benig och bra, jag har inte tid med praktik och långa arbetsdagar, jag behöver "springa tills det känns i min benväv" (timbuktu<3). Så förlåt, men jag flyr från praktiken för några timmar på gymmet och jag inser nu att jag aldrig kommer överleva som ätstörd i det här stressiga samhället.