Jag har nu tränat 5v i sträck, cirka 3-5dagar i veckan med 30minuters konditionspass. Det har givit mig en lika fet, otränad kropp som innan fast med en ny benhinneinflammation som har förflyttat sig till det högra benet istället. Jag har ansträngt mig till det yttersta för att träna "lagom" och jag ger nu upp, det är ingenting som jag och min ätstörning kan göra, det ger för lite och det tar för mycket tid. När man vet att en förvandling kan ske på 5-7v, när man vet att den lilla tiden ställer allting till rätta, gör kaoset till lugn, då vill man inte sakta ner hastigheten och strö ut antalet förbrända kalorier över flera, flera månader istället.
Jag är så in i helvetes trött på den här envisa smärtan i benen, inte ens när jag stukade foten för två år sedan tog det såhär lång tid, jag vill bara rycka av mig min egna underdel och sätta dit ett par friska, icke-övertränade ben och springa milen gånger två varje dag igen. Jag vill heller inte träna någonting annat för det är just benen som är ätstörningens fokus, det är benen jag vill bli av med och det är löpningen som löser det. När man inte kan träna, när man inte vill hetsa och när man inte borde svälta, vad fan gör man med sig själv och sin ångest då?
Jag tror att din kropp kommer låta dig springa när den är redo för det. Låt det ta lite tid, och ta hand om dig själv tills dess. Kram <3
SvaraRaderaTa hand om dig, flicka lilla
SvaraRadera