2014-03-21

it's sad how it is more socially acceptable to hate your body than to love it

Och så blev jag plötsligt påmind om hur fet jag är, att jag inte alls vill leva längre i den här kroppen, att jag inte alls vill ha sex eller umgås med killar, att jag inte alls vill skapa några känslomässiga relationer, att jag inte alls vill dricka mig onykter, att jag inte alls vill synas på krogen bland alla som är smalare, att jag inte alls vill vara social med vänner, att jag inte alls vill fortsätta andas mer. Vill bara ligga begravd under mitt täcke med mina ohyggliga ben och överleva på bananchips tills benhinneinflammationen går och gömmer sig och aldrig mer kommer tillbaka. Ställer in alla helgens planer, struntar i att fråga om någon vill ses, jag vill ändå inte röra mig ur fläcken när självhatet äter upp mig.

4 kommentarer:

  1. Skulle vilja förinta alla destruktiva tankar du har om dig själv. Du är så så så vacker och jag blir så väldigt sorgsen när du strider dag ut och dag in med alla dessa tankar.

    SvaraRadera
  2. och än en gång tar du som orden ur min mun. känner med dig så sjukt mycket. hatar att man har dessa tankar, dom formar verkligen hela ens liv och jag klarar inte ens av att ha ett jobb för jag bara tänker på hur smal jag ska bli först och att det enda jag måste fokusera på är att bli smal, sen kan jag ta itu med allt annat, men det kommer före allt annat och jag vill inte ens visa mig ute så som det är nu vilket gör mig desperat att ta till allt för att gå ner i vikt

    SvaraRadera
  3. Kramar.<3

    Önskar att jag åtminstone fick ha "bra" perioder.

    SvaraRadera
  4. Du, det här kommer så bli vår smalsommar. LÄTT. Nu jävlar. Bort med depressionshud (bara torr och missfärgad, plitor och utslag - villinteha) och överflödskilon, vi har gjort detta förut alltså kan vi igen. Bara ha tålamod, vara ihärdiga. Vi kan. VI KAN! <3

    sv: jo, jag är också sån, egentligen. Jag presterar bättre under press, kan leva ut mina potential när det går fort. Det är så ovant nu bara och det senaste veckan har varit skit och jag har liksom glömt bort hur man hanterar det? Men jag tror nog att det löser sig, jag får vara envis och kämpa på. Det kommer ju något bra ur det tillslut, det vet jag,

    Tack för alla uppmuntrande ord, blir nästan gråtfärdig för att du är så himla fin. Fina, fina hjärtat <3

    SvaraRadera