Mamma har bokat en tid på vårdcentralen för att skaffa hjälp åt mig; min vän sa åt henne att göra det. Ni anar inte frustrationen, ilskan och paniken jag känner nu. Eller jo, en del av er gör det. Det finns ingenting jag mindre vill än att få hjälp. Jag är ett skämt, jag är normalviktig/överviktig, jag vill inte sitta där och bli förminskad av oseriösa läkare. Vårdcentralen är det värsta stället jag vet och jag har aldrig hört någon ätstörd som fått ett trevligt bemötande där, eller ens någonstans inom sjukvårdens väggar.
Oavsett vad så kommer jag inte ändra på något i mitt liv. Jag vill inte. Det är slöseri med tid att tvinga dit mig när det finns andra sjuka som borde gå före. Sjuka som inte vill vara sjuka. Att själv vilja väger tyngre än att tvinga någon, jag förstår inte alls meningen i det här. Jag ska ligga inne och hetsa/spy och gråta fram tills på måndag då allting brister.
Kanske att jag stänger ner den här bloggen eller byter bloggnamn, för det känns som att folk börjar hitta hit och den här bloggen är enbart för andra ätstörda. Jag vet inte, jag vet ingenting längre. Jag ångrar min ärlighet och öppenhet mer än någonting annat just nu. Jag känner mig sviken, fastän jag vet att det inte är så. Men jag hatar alla människor i min närhet. Jag gillar bara min bulimi.
Jag tror inte att man blir tvingad till något. Inte om man är över 18 år i alla fall eller väldigt undernärd.
SvaraRaderaJag vart också skickad till en ätstörningsklinik av mina föräldrar, och det var inte så hemskt som jag trodde. Jag fick berätta lite om hur jag tyckte/kände om maten osv, om jag brukade spy och hur det kändes isf och mest sånna frågor. Sedan frågade dom om jag ville väga mig vilket jag inte ville och det accepterade dom :) Så det kanske inte blir så hemskt som du tror, det kommer gå bra!
SvaraRaderasv: Eftersom du är över 18, så kan du inte tvinga dig att åka dit äns :)
SvaraRaderaFråga 1: Ofta vill de väga en beroende på att både veta hur illa det är dagsläget, men också för att ha något att jämföra med längre fram ifall man skulle gå ner ännu mer. Jag tror inte att man tvingas till att väga sig. Jag har varit på två olika vårdcentraler för min ätstörning men ingen av dem var jag tvungen att väga mig. När jag gick på en äs-enhet så hörde det till och jag vågade inte säga nej men tror inte att jag skulle bli tvingad om jag sa nej.
SvaraRaderaFråga 2: Min första gång fick jag en superbra och kunnig läkare som ställde rätt frågor, lyssnade och ville hjälpa mig. Överlag tror jag att vårdpersonal nu för tiden är bättre påläst angående ätstörningar. Hoppas att du får ett bra bemötande!
Jag förstår att du känner som du gör. Jag kan tänka mig in i hur det var när mina kompisar "skvallrade" på mig och tvingade mig till skolsköterskan. Jag var så arg på dem och fattade inte varför de var så elaka mot mig för jag hade inga problem. Nu i efterhand så är jag väldigt tacksam och rörd över att de ansträngde sig för mig. Hoppas att du också kan inse att detta är en nödvändig sak i dagsläget för dig. Det blir bättre.
kram
Ps. vilka fina ögon+ögonbryn och mun du har, orättvist! :-P
Alltså vårdcentralen är HELT dumma i huvudet. Verkligen. Senaste gången var i våras -mådde skit. Toklågt bmi, blodtryck, puls, rubbet. Berättar min historia, att jag varit sjuk i åtta år och mått riktigt dåligt hela våren, samtidigt som tårarna rinner. Det läkaren med dom snabba nikeskorna säger är "Ja... Tyvärr kommer du ju alltid ha anorexi så det finns det inte mycket att göra åt. Men jag sjukskriver dig i 2 veckor, sen får du kontakta arbetsmiljöverket (hade aldrig ens hört talas om dessa?!) så kan dom hjälpa dig på din arbetsplats så du slipper lyfta lika tungt." Alltså, VA?! Jag grät ännu mer när besöket var över (och var övertygad om att jag inte var sjuk såklart:-)) Så, enligt mig kan vårdcentralen nada om ätstörningar och visar personer sjuka i äs NOLL respekt och ödmjukhet. Dock kan man "vägra vågen". En tidigare gång vägrade jag bara, dom sa okej vet du ungefär vad du väger? Och det visste jag på ett väldigt UNGEFÄR, men ändå. Dom blev nöjda så länge dom fick sina siffror att fylla i journalen :-D :-D :-D
SvaraRaderaSå. Om du går till vårdcentralen, ha med dig stöd. Som kan hjälpa att förklara och stå på så att du får VETTIG hjälp. Min mamma var med och tack vare henne fick jag kontakt med en semtalsterapeft och en dietist på ätstörningsenheten i stan. Hade hon inte varit med hade jag nog bara tackat och bockat för sjukskrivningen jag fick och sedan gått min väg. Liksom, att berätta om sin ätstörning är nog förjävligt. Inte ska man behöva försvara den också. Så ha med någon som stöd är mitt råd. Du ska absolut ha hjälp, men ibland kan det vara jobbigt att orka ensam. Peppkram!