hets med svält vs. hets med spya

Hets med svält:

+ Man förstör inte sina tänder

+ Man tänjer inte ut sin magsäck på samma sätt (den tänjs ut under hetsen men är sedan mer van vid att hålla sig liten)

+ När man hetsat och behåller det (för att kompensera med svält) så blir man så otroligt mätt och äcklad av mat att man kan leva på den hetsen i cirka en vecka

+ Man kan lättare svälta när man behåller en hets eftersom hetssuget dämpas under en längre period

+ Man vill svälta på ett helt annat sätt eftersom känslan av att maten är kvar i kroppen är mer intensiv

Hets med spya:

- Man förstör sina tänder totalt

- Man får ett bottenlöst hål till magsäck som aldrig kan fyllas

- Man får svårt att sedan svälta igen eftersom magen alltid töms och hetssugen blir aldrig riktigt lugna när man ständigt spyr upp allt

- Man får svårt för att äta lite alternativt lagom eftersom det triggas till hets och där med måste spys upp, vilket leder till ett "allt eller inget"-tänk som gör att man hellre hetsar och spyr än försöker äta lagom och behålla det/råka överäta

- Man vaknar upp med nya hetssug hela tiden eftersom man går och lägger sig med tom mage

- Man får en förstoppad mage vilket gör att man ännu mer vill spy

- Känslan av att vara full varar i kanske 5-10 min innan man måste spy, därför lever man sällan på mättnadskänslor

- Det blir svårare att svälta när man aldrig behåller någon mat i kroppen

Slutsats: att svälta med hetsomgångar är så mycket "bättre" än att börja spy. Tråkigt nog så inser man sällan att svält och hets är sjukligt eller ett felaktigt beteende, medan man förstår problematiken när man väl slänger in lite spyomgångar också. Jag trivdes trots allt mycket bättre med mina svältveckor och hetshelger än med min nu ständiga hets- och spy-vardag.