från min dagbok, 14 år gammal:

23/2-2010 Tisdag

"Asså jag skojar inte. Jag får riktiga panikattacker när jag ser mig själv i spegeln. Helt seriöst. Så jävla tjock! Det är sjukt. Jag gråter liksom, vill inte mötas av synen.

Jag får sån jävla ångest bara jag äter det minsta lilla. Så jag får inte äta något, ingenting alls. För då sväller jag upp som världens största fetto. Jag är världens största fetto. Jag skojar inte, kan inte ens äta ett äpple ifall jag vill känna mig okej. Bara okej. 

Jag har lagt min kropp i något konstigt system. Det spelar ingen roll vad jag äter, utan mängden jag äter. Att äta nyttigt skulle inte göra mig smalare, eftersom då trycker jag ändå i mig saker som får min mage att svälla. Sån jävla ångest. Kan inte äta frukost, kan inte äta i bamba, kan inte äta kvällsmat. Tjock, tjock, tjock.

Jag dör ju när jag måste svälta mig hela veckorna. Så tillslut, när jag blir själv och ingen kan döma min kropp, blir det som att jag hetsäter. Det blir som attacker. Det är inte bra, men det är så jag har gjort mot mig själv nu. Därför jag har mina konstiga jävla former (det är det värsta jag vet i hela världen) för att jag har dessa udda matvanor. Jag har sabbat mig själv. Sån jävla ångest.

Vad har jag för en kropp egentligen? Hur skulle någon kunna ens få se den? Så jävla tjock. Min mage bara står ut åt alla jävla håll. Mina höfter är det bredaste jag sett. Och min röv är gigantisk! Jag hatar mig själv! Hatar, hatar, hatar allt som har med min kropp att göra. Skulle så gärna vilja äta, men jag kan inte, det är bara tisdag och jag måste vara tight för skolan, så jag får inte äta, för alla måste tro att jag är smal. Men det är jag inte. Så jävla tjock. 

Ångest. Panikattacker. Hetsäta. Svälta. Tårar.

Jag vet inte vad jag ska göra. Jag är fast i detta mönster. Fyfan, tittar ner på mig själv nu och bara ser hur magen väller ut! Usch, äckel, alla hatar min kropp. Jag kan inte ens se på min egen spegelbild, hur fan ska jag då kunna leva i den? Du får bara inte äta. Du vill, men du får inte, det går inte. Ingen skulle förstå mitt tankesätt till mina matvanor. Men jag får inte äta, fetto. Jag är nöjd med mitt ansikte, men min kropp, fyfan, jag spyr."