2013-04-09

and the only number that will actually go down is the number of remaining days until you die

Gråter tills ögonen blir röda för att jag är så jävla okapabel till att ta hand om mig själv. Så fort någon lämnar mig ensam så kryper hetsmonstrena fram. Äter tills det värker i varje liten kroppsdel, tills varje liten cell dunkar och tills huden blir så utspänd att jag på fullaste allvar tror att jag ska gå sönder, spricka ur mitt eget skinn. Spyr ner hela badrumsmattan, pyjamasbyxorna, toalettstolen. Förlåt. Spyor överallt. Ena stunden får jag kämpa i en evighet och misshandla min hals till att få upp ens den minsta lilla brödbit, och andra stunden kommer det upp så lätt att jag knappt hinner rikta mig mot toaletten. Att ligga och lukta pizza blandat med chokladbollssmet blandat med flottiga mackor blandat med flingor och fil är något av det äckligaste som finns. Lukten riktigt äter sig fast i ens hud tillslut, man blir så van vid det att man glömmer bort det. Man spenderar två, tre timmar på att hetsa och lika mycket tid på att spy upp allt, återhämta sig, hindra sig själv från att svimma. Och vips, så har hela dagen gått. En hel dag som hade kunnat vara fylld med något givande, glädjerikt, socialt eller intressant. Men det är jag och min bulimi mot världen, vi bryr oss inte så mycket om det där som har med kärlek, vänskap och livsupptäckter att göra. Vi har varandra, vi är trygga i det.

3 kommentarer:

  1. Lilla du.. Sök hjälp.. Du kan också bli frisk! Det enda som behövs är lite hjälp på traven, regelbundet ätande.. Då slipper du hetsomgångarna! Anledningen till att du hetsar är för att du äter för lite annars, svält ger ett sug efter mat och då hetsar man. Åååh älskade raring.. <3

    SvaraRadera
  2. Fy vad jag känner igen mig. Det är helt sjukt att man tycker att det är så underbart, samtidigt som det är det vidrigaste man vet.

    SvaraRadera
  3. Du är inte din sjukdom, du är så jävla mycket mer.

    SvaraRadera