Gömt hetsmat på mitt rum nu, sån jävla värdelös sjukdom. När ska man inse hur mycket man förstör alla strikta, fina dagar med all denna hets gång på gång? Jag har seriöst haft samma vikt sedan jag var elva år. Nio år med bulimi har inte tagit mig ens ett kilogram närmare min drömkropp. Jag går ibland ner sex kilo i vissa perioder, men jag går ändå alltid upp alla dom kilona igen. Upp och ner, fram och tillbaka, plus minus noll, hets och svält.
Jag får aldrig några fina muskler från all tid på gymmet, på grund av svälten. Jag får aldrig en smal kropp och ett lägre BMI, på grund av hetsen. Jag får aldrig finare hy, på grund av spyorna. Jag får aldrig ett socialare liv, på grund av ångesten. Jag får aldrig känna frihet och acceptans, på grund av bulimin. Det är först nu som jag inser allt detta, först nu som min hjärna förstår meningslösheten i en ätstörning som inkluderar hetsperioder.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar