2013-04-21

det kommer alltid att finnas en hatkärlek till ätstörningen

Min hatkärlek till min ätstörning kommer alltid att förhindra mig från att vilja bli frisk, jag vet alla nackdelar med min sjukdom men jag väljer hellre att fokusera på alla fördelar. Fördelar som känslan av kontroll, känslan av övertaget, känslan av makt, känslan av tomhet och renhet i kroppen, känslan av att hålla mitt mål i sikte och aldrig släppa det. "Kärleken" i hatkärleken gör mig blind, den kommer göra det svårt att hålla mig borta från det sjuka, även om jag någonsin i livet kommer vilja bli frisk eller ens kommer leka med tanken.

När jag tänker på min ätstörning, på delar av mitt liv tillsammans med den, så ser jag bara en förskönad och retuscherad bild. Jag ser bara "det vackra" ur gamla minnen, jag glömmer bort hur mycket jag hatade mitt eget skinn i de stunderna och hur varje andetag gjorde ont i lungorna. Känslan av kontroll och hybrisen jag fick av att klara mig utan mat i flera dagar är det enda jag kommer ihåg, det jag vill tillbaka till gång på gång och det som väcker det "positiva" med ätstörningen till liv.

Hatkärleken är sinnessjukt bra på att glorifiera sjukdomen, och så är det för alla, med alla beroenden.

7 kommentarer:

  1. Väldigt bra skrivet. Jag tror du har rätt. VI glorifierar sjukdomen och vår hatkärlek till den gör den så svår att släppa. Men även att vi tappat greppet om vad som faktiskt är normalt och hur det är att inte gråta fem dagar för en kanelbulle. Jag blir själv skrämd när jag inser vad jag själv har gjort med mig, hur kunde jag låta allt gå så långt. Hur har jag kunnat låta ätstörningen ta över mitt liv? Jag är rädd att jag aldrig ska kunna släppa det. Rädd för mig för att det blev såhär.

    Det är sorgligt hur du blir bemött. Det verkar vara så svårt att förstå. Jag vet inte hur utomstående ser detta. När de faller kommentarer som: "Blä, vad äckligt att ha bulimi" eller "jag skulle aldrig kunna svälta mig". Pallar inte ens försöka förklara, för dem är det handlingen och konsekvenserna som är sjukdomen, man spyr eller svälter och de som är sjuka är underviktiga och smala. Fel. Det är så mycket mer.

    Jag skickar massa tankekramar till dig nu och hoppas att du kan somna ikväll. <3

    SvaraRadera
  2. Gör en lista med de positiva saker som finns med att bli frisk, samt de "positiva" sakerna med att fortsätta vara sjuk. Jag har gjort det flera gånger och innan trodde jag precis som du att jag skulle kunna radda upp hundra fördelar med att hålla kvar i ätstörningens hand. Men när jag sedan började skriva så kom jag bara fram till typ... 3-4 bra saker med att fortsätta vara sjuk. Samtidigt som listan med fördelar med att bli frisk växte sig väldigt lång.

    Kämpa på fina du <3

    SvaraRadera
  3. Vet precis hur jävlig den där hatkärleken är, hur svårt det är att komma underfund med den och försöka förstå den. Hur mycket det tär på en att älska det som förstör en så himla mycket. Går hur som helst i behandling för anorexi för tillfället. Och jag kunde inte hjälpa att lägga märke till att de allra flesta fördelarna du skrev med ätstörningen var känslor. Något man får höra varje dag i behandlingen är att "känslor inte är verklighet". Hur du än tolkar det och hur konstigt det än låter så hoppas jag att det kan hjälpa dig lite när de där sjuka tankarna tar över, när ångesten växer och biter sig fast och det känns som att man ska implodera, för känslor ÄR inte verklighet. Kram

    SvaraRadera
  4. Det där är så sant att det nästan gör ont att läsa. Tack för de orden. Just nu lockar ätstörningen nästan mer än uthärdligt, behövde verkligen läsa det här.
    Förstår verkligen att du ville slippa smygandet och skräcken, för det är så himla äckligt jobbigt. Man kan vilja bli frisk ena sekunden, för att nästa vilja bli sjukare än någonsin förut. Det går nog inte att förstå för någon som inte har upplevt det. Men ibland är livet fint fast man är ätstörd, och det är så lätt att man tror att det beror PÅ ätstörningen.
    Lång kommentar men ville egentligen bara skriva TACK för att du skrev detta. Verkligen.

    SvaraRadera
  5. Galet bra skrivet. Det är himla sant det där.. självklart är det ju lite, mycket, svårt för de som inte är involverade att förstå.. att även om en öppenhet kan vara ett steg mot friskhet, är det ju inte som att trycka på en knapp och att man från den stunden bara blir mer och mer 'frisk'. Jag är öppen med min pojkvän, vilket har gjort mitt liv mycket enklare. Han förstår att det inte går att köpa hem hur mkt gott som helst, och han ser på mig när jag går in i dimman och inte tänker på annat än hets och då spelar det ingen roll vad han tänkt göra, då stannar han tills jag landat i mig själv igen. Det är guld värt att slippa bära allt det där förbjudna skamsna helt ensam.. men visst finns där en hatkärlek, jag vet iaf vem jag är när jag har bulimin.. utan den, vad ska jag göra då? all tid till att planera, genomföra och dölja en hets. jaja, lång kommentar. men du satte nog igång tankeverksamheten på mig! och på flera andra, "känslor är inte verklighet" som någon annan skrev ska jag oxå bära med mig och försöka tänka mer på =)

    SvaraRadera
  6. sv: jag blev dumpad igår. thats why. just nu vill jag bara kräkas. mår så jävla dåligt. jag skäms, är fet, förnedrad, så besviken. så äcklad.

    SvaraRadera
  7. "Om hur ens hatkärlek till sin ätstörning alltid kommer att förhindra en från att vilja bli frisk" Jag lovar, en dag kommer det bara finnas hat kvar, och då kommer även du vilja bli frisk

    SvaraRadera