Orkar inte svälta. Orkar inte tvångsträna. Orkar inte spy upp allt det jag hetsar i mig. Orkar inte tänka. Orkar inte känna. Orkar inte fundera. Orkar inte ångesten. Orkar inte ta mig upp ur min säng. Orkar inte andas. Orkar inte självhatet.
Har så ont i hjärtat på alla möjliga sätt. Idag är ingen bra dag, det har inte varit bra på länge och kommer inte bli bra på länge heller. Är likgiltig till allt och alla. Inget eller ingen berör eller intresserar mig. Ingen får mig att känna och inget känns. Blanda hjärtesorg med bulimi och du blir den mest känslokalla människa du kan tänkas vara.
Återkommer när det inte känns som att jag ligger på botten och kvävs, återkommer när mitt huvud inte är så splittrat längre.
Åh vännen! Önskar att jag kunde berätta för dig hur fin du är, hur underbar du är på alla sätt och vis - och att du skulle våga lita på mig.
SvaraRaderaOavsett hur ont det gör, eller hur dåligt du mår måste du fortsätta kämpa, det blir bättre även om det känns som att allt är nattsvart. Du är en kämpe, annars hade du inte varit där du är idag ♥
Sv; Åh, tusen tack fina du! Vad glad jag blir!
Många varma kramar ♥
Det känns ju helt skevt när man är mitt uppe i det, men är man väl frisk minskar ångesten. Det är värt det!!
SvaraRaderaTack för din fina kommentar. Nu kämpar vi vidare. <3
men gulle då :') 55 kilo är dock mycket på mig... jag har ingen ätstörning tror jag, jag försöker bara bli smal, jag äter alldeles för friskt för att vara sjuk. Jag är bara sjuk i hur mycket jag föraktar mig själv liksom, ibland för att jag äter för mycket men oftast bara för alltings jävlighet liksom...
SvaraRaderaJag är så jävla ledsen att du mår så dåligt, att vi mår så dåligt. Jag vill att vi ska ta oss ur detta Therese! Du behöver hjälp, jag behöver det också. Just nu känns livet så jävla upp och ner. För jag vill fan inte mera, jag vill bara sparka, skrika och slå och ligga under täcket ensam utan att behöva göra allting, utan att tänka eller vara social, eller planera maten, eller vara glad, jag vill vara ledsen, jag vill vara arg. Men jag kan inte, jag har nån jävla spärr när det gäller att visa känslor, att känna överhuvudtaget.
SvaraRaderaÄven om det kändes som om jag var på väg upp mot ett friskt tänkande så är jag inte det lika mycket längre. Balen, studenten, sommaren allt som jag ville vara smal till närmar sig. Jag kommer bli ihågkommen som hon som inte lyckades gå ner och jag har slösat tre år på gymnasiet till den här skiten, det kunde blivit så mycket roligare om jag inte gjort såhär!
Men det beror mycket på att en tjej i min klass som drillar sig själv väldigt mycket. Har mvg i allt är duktig i sin sport, har fått en huvudroll, och hon har disciplin att gå ner i vikt. Hon triggar mig tillbaka. Jag vill också lyckas, jag vet ju att jag gjort det förut. Alla är så oroliga för henne, alla bryr sig om henne. Varför blir jag som avundsjuk?? Varför vill jag också ha uppmärksamheten?
Hur gör du när folk omedvetet eller medvetet triggar äs:en?
Jag vet inte vad jag vill eller hur jag ska göra eller vad fan jag vill inget, vet inget. Men du är fin, du är bra och tack för att du finns!
Styrkekramar <3