Jag är inte långt ifrån min lägsta vikt nu, bara 1,5 kg till. Det som skrämmer mig är att ångesten från all tvångsträning börjar komma tillbaka, den där ångesten som alltid förstör mina viktnedgångar om och om igen. Är orolig för om jag kommer klara mig i 45 dagar till med all den här träningen och samtidigt vara hetsfri. Tankarna om att jag när som helst kan ge in för ångesten och gå upp all vikt igen, alldeles lagom till studenten, får mig att gråta varje dag på springbandet.
Jag var bara på gymmet i 23 minuter idag. Sedan fick jag en olidlig panikångest, en brännande smärta i bröstkorgen. Tårarna vägrade sluta rinna. Jag kunde inte vara där en minut till, jag är där varenda eviga dag. Att åka hem när jag inte förbränt tillräckligt känns som världens största nederlag. Om jag lägger på mig så mycket som ett hekto på 45 dagar så kommer studenten vara den värsta dagen i mitt liv.
Samtidigt så orkar jag inte med viktfobi längre, och jag vet att pressen inte kommer försvinna när studenten är över. Pressen är alltid där, har alltid varit och kommer alltid att vara. Jag kommer aldrig få sluta springa till gymmet för då går jag upp i vikt igen. Jag kommer aldrig få äta för då går jag upp i vikt igen. Jag kommer aldrig få vara frisk för då går jag upp i vikt igen.
Hej tjejen och tack för din kommentar!
SvaraRaderaAtt sluta hata sig själv är svårt, speciellt när man gjort det under en längre tid. Anledningen till att jag har slutat hata mig själv, det är nog för att jag äntligen har börjat göra sådant som jag mår bra utav. Att jag har startat min jourmail, jobbar med välgörenhet etc. Jag gör någonting bra för andra, och därför tycker jag om mig själv. Jag tror att det är viktigt att syssla med sådant man verkligen brinner för, för att känna att man gör någonting bra för sig själv, eller för andra. Att jobba med sin självklänsla går verkligen, men ibland behöver man stöd och hjälp så jag hoppas verkligen att du får det! Jag finns på enflickasomarstark@hotmail.com om du behöver mig!
Stor kram och kämpa på!
Studenten kommer att vara den värsta dagen i ditt liv - om du fortsätter hetsträna och banta som du gör. Ta hand om dig. Du ska vara närvarande på studenten. Orka skratta. Orka springa ut. Orka stå på flaket. Orka minnas något. Det kommer du inte få om du spenderar 45 dagar på löpbandet, med enorma krav på dig själv. Du duger som du är. Du är jättesmal (för smal) och klok och fin. Ge inte efter för en så ful sak som ätstörningen <3
SvaraRaderaMassor med kramar
Fina du! Du förtjänar att vara frisk, allt det du skriver till mig borde du ta till dig själv! Du är superfin och även om du har nått din lägsta vikt snart och det måste vara en skön känsla så tror jag att ångestkänslorna kommer att överväga och alla negativa sidor kommer att visa sig mer. Jag antar att du också vill vara en glad, positiv, rolig tjej som man tycker om att vara med. Jag antar att du vill gå på fester, vara med kompisar, och utstråla sjävförtroende. Självförtroende är ju så snyggt!
SvaraRaderaLika mycket som jag vill säga grattis till dig, att du snart är tillbaka på din LW så vill jag att du ska kämpa mot det friska och bli frisk och glad och nöjd med dig själv. För lycka och glädje sitter inte i siffrorna på vågen. Du kommer aldrig - hur lite du än väger att bli lycklig av att stirra på siffrorna. Inte i längden. Jag vet att detta är dubbelmoral, men det är ju så jag är (och du med vad jag förstår) vill promota det friska ibland men samtidigt ha dagar då man bara vill bli frisk. Jag känner sjukt mycket igen mig på det du skrev i slutet. Precis så tänker jag, slutar jag bry mig blir jag tjock (vilket stämmer för min del, har jag ju sett, men det är ju för att jag äter för mycket. Vi har glömt vad som är normalt, har glömt hur det är att äta utan att bry sig, ha ångest innan och efter och träna bort allt. Det är sjukt att vi helt har glömt det, det är läskigt.
Jag blev fan tårögd när jag läste din kommentar! Det var på lunchen och jag kollade på mobilen, och det var precis då jag behövde lite extra stöd. Hade valt att inte äta i matsalen och stod och åt min skyr yoghurt själv. Och var så jäkla ångestfylld som man är när dagen är halvvägs och man failade igår osv. Jag läste din kommentar och blev så rörd. Vad skulle jag gjort utan bloggen!?!? Din kommentar fick mig att orka resten av dagen och jag kunde känna mig lite glad. Tack, det betydde så mycket! <3