2016-09-20

drugs kill slowly, but i have time

Gick på rave förra lördagen och råkade ta en överdos av e, det var riktigt vidrigt faktiskt, sedan råkade jag flöddra bort hela veckan fram tills denna helg då jag vaknade ur min benzo-dvala med 0 minne av vad som hänt alla dagar, sedan en överdos av e på fredagen, sedan en överdos av tramadol (krampanfall) på lördagen där jag var så nära ett 112-tillstånd men jag tvingade mitt sällskap att låta bli att ringa när jag väl hade vaknat upp från att ha varit medvetslös, och nu är jag på reductil igen sedan igår.

Jag borde lugna mig gällande alla substanser samtidigt som jag vet att den här kroppen tål fan i mig allt, känner mig så odödlig som överlever alla störda mängder droger, alla år med äs, alla utsatta situationer. Vill aldrig mer ta tramadol efter den överdosen samtidigt som jag sitter här och bara hmmmm, men det är ju så skönt annars? September nu, oktober snart, förra årets september framkallar dåliga minnen och samma gamla döds-ångest är nu tillbaka åter igen. Jag hatar förra årets september men vad jag hatar ännu mer är att jag saknar förra årets september.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar