2016-08-22

6 kommentarer:

  1. Fick du någon "differentialdiagnostisk bedömning"? Träffades ni 3 ggr? Vem eller vad är "öt", och framför allt, hur kunde det rinna ut i sanden sen? Var det så enkelt att dom kallade dig, men du struntade i att gå dit?

    Kramar från Tjat-eliten :)

    /m

    SvaraRadera
    Svar
    1. ingen har ens kallat mig någonstans, så enkelt var det till och med :)

      Radera
  2. Hmm... men i maj lade du ut bild på någon slags kallelse ("du hade tid men kom inte, bla blabla"), vad var det då? Jag trodde det hängde ihop med "suicidförsöket".

    Strunt samma för den delen. Får jag kontakta dem och fråga vad de sysslar med; kanske sparka lite på dem och säga att de för fn måste kontakta dig?

    Kram / m

    SvaraRadera
    Svar
    1. nej, det hängde inte ihop med detta alls. men ingen har hört av sig från varken vården, soc, psyk eller beroendemottagningen. ska man garva eller gråta? gråtskrattar typ, haha.

      haha ja men tyyyyyyyp :( seriöst. har aldrig orkat bry mig innan om min vård men nu börjar jag fan bli lack. för jag tänker på om detta hade hanterats såhär osnyggt mot någon annan, mot någon jag bryr mig om, fan vad jag hade gått i taket då. hade ju varit död efter psyk om det inte vore tack vare mina pills som hållt mig vid liv. den tanken att det hade kunnat vara min bästa vän som efter psyk inte fick någon vård alls och kunnat ta sitt liv, den tanken gör mig galen på detta.

      vet dock inte ens vem du ska kunna kontakta för jag själv vet ju inte ens vem jag ska ringa och skälla på? haha. åh liveeeeeeeeeeeeeet så jävla lustigt

      Radera
  3. Har snackat med 368 nu. Hahahaha, värsta flumsamtalet "Nej jag vet inte vad hon heter... nej jag vet inte hennes personnummer... " =) Känns som 50/50 att dom kommer o hämtar mig istället. ;-)

    Allvarligt talat, jag är inte så säker på att jag fick personen jag pratade med att ta mig på allvar, han lät rätt skeptisk. Men du, hursomhelst, OM de hör av sig så vet du kanske varför, och jag hoppas då två saker:
    1. Att du inte blir alltför arg på mig för detta.
    2. Framför allt, att du PRATAR MED DEM!! Du har ingenting att förlora på att ge dem en chans att hjälpa dig. Du verkar vara en fantastisk tjej, klok och känslosam, och om du får lite hjälp att hamna på rätt köl så är jag säker på att du kan ha ett enastående liv där din omtanke om andra kommer att ge dig många vänner. Många kommer att vara glada för att du finns där för dem, och du kommer att vara glad för att de finns.

    Det var inget lätt beslut att faktiskt ringa det där samtalet, för jag vill egentligen inte påverka ditt liv "IRL". Men jag frågade ju faktiskt om lov och ...tja, du sa inte nej i varje fall. Jag var typ tvungen ju, när jag nu satt med informationen som du gett ut... Jag kan ju inte säga att jag vill hjälpa dig om jag inte tar ett sådant tillfälle i akt, att aktivt försöka få dig i kontakt med någon som kanske kan hjälpa.
    Jag har inte sagt något om din blogg eller något annat över huvudtaget, bara att du var hos dem vid ett visst datum och tidpunkt, och att du inte fått någon uppföljning. Dina hemligheter är dina.

    Fan, jag har lite ångest för detta, och jag är rädd att du kanske får det också. Men dom hör antagligen inte av sig alls, eftersom vården funkar så himla bra... Jag förstår om du hatar mig nu, men jag hoppas att du förstår att jag vill hjälpa dig. Och du behöver inte bli paranoid, jag ska inte göra om det här.

    Lång kram.

    /m

    PS. Som vanligt får du givetvis gärna radera detta inlägg, om du t ex är rädd att någon annan ska bli inspirerad att göra något liknande det jag nu gjorde. Jag kan ju inte bortse från att det är lite typ stalker-varning på mig nu... ;-/

    SvaraRadera
    Svar
    1. dom lär nog inte lyfta ett finger tyvärr, fina du. har själv ringt dom nyligen och dom ba "spelar ingen roll att du legat inne hos oss, du får sätta dig på psykakuten och vänta om det är något"..................................... man ba ah där lär man få sitta i 2345 timmar och sen gå hem ändå så nej tack.

      det lär inte vara en millimeters ansträngning dom gör för mig, trots att du ansträngde dig så mycket för mig. sorgligt men sant :( men tack iallafall. att du orkar för jag orkar inte mer.

      kram

      Radera