2016-07-15

i bet she bangs like a fairy on acid

Men hej lille bloggen, det var allt för längesedan jag hörde av mig! Man kan tro att jag varit busy busy och haft ett hektiskt, roligt liv men ne, det har jag aldrig. Har faktiskt gått runt med maximal ångest och gör varenda dag denna månad och nästa, för det är semester och sommarlov och jag hatar allt som inte faller in i det vardagliga rutinerna samt mina föräldrars konstanta närhet. Jag hatar också mitt sommarjobb som ger mig så mycket ångest att jag bara vill fucking försvinna i tomma intet genom oförklarlig anledning för att slippa möta den där jävla ångesten om och om igen inför varje pass, tror inte jag ens pallar fyra veckors arbete på ett helt jävla år och när jag inser det så kommer ännu mer ångest pga psykisk ohälsa är bara lathet i kapitalismens ögon.

Försöker hålla vikten som f-a-n, det är enormt kämpigt när jag inte har möjlighet att vara ensam om dagarna för jag är tbh en tjock bulimiker och faller lättare för föda hemma hos min syster vilket är där jag kommer spendera majoriteten av denna jävla helvetes semester. Men petar i mig meth-reductil tills ögonen blir e:ade och försöker sova, sova, sova tills det blir vecka 32. Springer hem lite då och då för här är min våg och jag får panikpanikPANIK om jag inte kan väga mig varenda dag, helst gärna efter varje te-kopp, kaloriintag och toabesök. Än så länge är min vikt på samma som innan semestern, håller jag mig i detta flow tre veckor till så kan ångesten lyckas lugna sig men ja, det är fortfarande tre veckor kvar med panikångest. Blöh, orkar inte. Orkar ingenting.

Fortfarande i min hypomani som ni/man (vem läser ens här utom jag?) kan se för min hjärna är över heeela tangentbordet och jag hade tänkt skriva cirka tre rader men så vart det tre feta stycken istället, sorry not sorry för jag älskar ändå lite detta nerviga, intensiva tillståndet och min syster får 30 000 novell-sms och jag bara delar helt random tråkig oviktig info till vem som helst för det går inte riktigt att filtrera text och ord och tankar och vad som är nämnvärt och inte. Som till exempel hela den här texten nu???? Ja, typ så ja, vad skriver jag ens om, varför fortsätter jag ens? Skulle avslutat efter första raden och nu har jag lyckats sväva iväg åter igen, tack och hej, jag behöver en semester från livet, kan man få det trots arbetslös loser som aldrig ens ansträngt sig om dagarna? M ok, detta börjar bli to much nu.

2 kommentarer:

  1. Jag läser, tunna bräckliga du. Många andra också, fast dom är inte lika tjatiga som jag.

    Jag har också semester, vilket innebär mindre Internet och -även för mig- mer ångest. Det är så enormt svårt att leva upp till allt fantastiskt som måste hinnas med på semestern. Samtidigt som man ska vila upp sig. Nåja...

    Jag ville nämna det att du kanske hör av mig lite mindre ett tag, men då beror det på att jag är ute och far, inte att jag inte tänker på dig. För jag tänker på dig typ varje dag. Jag tänker på hur jag ska lyckas övertyga dig om att du är en vacker och smart kvinna som förtjänar att vara lycklig. Att du inte behöver straffa dig själv hela tiden. Och att du borde tömma ut innehållet i den där svarta säcken med minnen som du ständigt bär och påminner dig själv om.

    Ha en fin sommar!

    /m

    SvaraRadera
    Svar
    1. du är inte tjatig, bara alldeles för snäll för en negativ blogg som min.

      kram, hoppas du slipper semester-ångest

      Radera