Jag har aldrig varit sjuk såhär länge, inte på flera år! Har gått en hel vecka nu, och om jag någonsin blir sjuk är det oftast över en natt, så det här har känts som en evighet för mig. Jag blev så frustrerad och rastlös att jag började träna i fredags, och visst, det gick väl, men känner att jag aldrig kommer bli helt frisk om jag fortsätter. Så försöker vila igen, men klarar verkligen inte av det, ger det här en sista vilodag, annars tränar jag med snor och hosta.
Är så rädd för ångesten kring skolan, hur dåligt jag kommer må över att behöva visa min kropp dagligen igen, inte kunna försvinna i min pyjamas hela veckorna. Jag kan inte längre tänka på ett långsiktigt mål och vara lugn under tiden tills jag kommer dit, för nu måste jag vara smal på heltid eftersom jag ständigt kommer synas, och det tär så mycket på mitt psyke. Men nu kan jag iallafall svälta ifred, även fast min kropp inte förändras av det, så är det ändå en trygghet som jag kan kontrollera.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar