Jag har hamnat i en riktig, riktig svacka igen och gått in i mig själv väldigt mycket, jag gillar inte när jag gör det för då förlorar jag greppet om verkligheten. Jag vet att mitt huvud egentligen behöver medicin men jag är så starkt emot det, jag skulle aldrig våga gå på det, och så känner man sig "inte tillräckligt trasig" för man har trots allt klarat sig alla dessa år utan. Det är hjärnan jag vill ska vara frisk, det är kroppen jag vill ska vara sjuk.
Just nu är jag väldigt tacksam att majoriteten av kretsarna jag umgås i är emot allt vad droger heter, för mitt begär att bruka är enormt, saknar framförallt weed. Och det blir liksom så svårt att tänka på hälsan, träningen, den rätta kosten när man känner meningslöshet till att ens orka andas in, andas ut. Men jag försöker så innerligt, fastän det går halvdant nu. Musklerna växer aldrig mer och jag ökar aldrig någonsin i styrka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar