de tre olika perioderna

Svältperioden

Den här perioden var för mig den vanligaste fram tills jag var 16 år ungefär. Eftersom jag då var fullt omedveten om vad jag höll på med så var det sällan som jag planerade hetsar eller tog ut mitt självhat genom att hetsa och spy. Utan det var istället som så att jag uppfattade mitt liv som normalt, i mina ögon trodde jag att alla tjejer ansåg sig själva som tjocka och att känna självhat var inget udda. Mitt självhat var i en väldigt hög grad - det visste jag när jag satt uppe många nätter gråtandes framför helspegeln - men så trodde jag att jag var värd att känna. Så är jag värd att känna.

Svältperioden innebär mycket fasta och eftersom det då var naturligt i mina ögon så hade jag betydligt mer självdisciplin än vad jag i dagsläget har. Nu för tiden kan det variera mellan några dagars fasta för att sedan sluta i hets, eller så kan det innebära några frukter per dag under en viss tid, eller att jag fastar inför att till exempel träffa någon om några dagar/åka bort om någon vecka/bada i övermorgon osv. Förr skulle jag alltid vara smal inför skolan så då svalt jag hela veckorna och hetsade under helgen.

När jag svälter så tränar jag sällan. Jag tillbringar den större delen av dagen i sängen, för att undvika frestelser och socialt umgänge. Det fungerar ibland att gå ut och träffa folk som jag känner ett starkt behov av att vara fin inför, därför att då kan jag motstå mat hur enkelt som helst. Förr när jag råkade hetsa så kompenserade jag det genom att fortsätta att svälta igen, tills jag blev runt 16-17 år och upptäckte kräkningarna. Nu när jag har svältperioder och råkar hetsa så spyr jag upp det, men ska jag vara ärlig så ser jag faktiskt ingen skillnad alls på kroppen från att behålla det. Å andra sidan ser jag aldrig någon skillnad på min kropp.

Träningsperioden

Den här perioden är troligtvis min favoritperiod, men också den mest psykiskt påfrestande perioden. Jag har förstört lusten till att träna genom att bli så manisk som jag blir till det. Jag kan aldrig säga att jag älskar att träna. Jag kan säga att jag älskar känslan efteråt, av att veta att jag förbränner kalorier och förhoppningsvis minskar i vikt, men det är också ätstörningens glädje och vilja. 

Under mina träningsperioder tränar jag vanligtvis två timmar per dag. 60 min springband och 60 min crosstrainer. Ibland 90 min springband. Målet är iallafall att förbränna -1500 kcal per dag och minimum per dag är -1000 kcal. Då får jag tillåtelse till att äta högst tre mål mat om dagen men aldrig över +1000 kcal. Vanligtvis är det 1 dl havregrynsgröt till frukost, ingen lunch, en portion middag av vad föräldrarna än lagar och 1 dl lättfil till kvällsmat. Under den här perioden är jag också sjukt osocial, jag vill enbart och orkar enbart att träna.

När min träningsperiod var som värst var jag på gymmet från 05.30 till 09.00, sedan hem och äta något kalorisnålt för att sedan orka gå ut på en PW (ungefär samma runda 5 gånger om) och därefter var det ett 30 minuters styrkepass varje kväll på mitt rum. Såhär var det i några månader tills jag slutligen totalkraschade och gick upp till min högsta vikt någonsin. Värsta hetsperioden i mitt liv.

Det är genom mina träningsperioder som jag går ner i vikt. Jag har aldrig gått ner i vikt av svältperioderna och obviously inte av hetsperioderna. Då står jag bara helt still. Jag kom närmast min drömkropp genom att hetsträna men det var också det värsta tänkbara för mitt psyke. Att inte träna varje dag kändes onyttigt, att stuka foten gav mig inte tillåtelse till att vila, att få lite pasta till köttfärssåsen fick mig att gråta osv. Det var en ständig mardröm att vakna upp varje morgon.

Hets/spy-perioden

Den här perioden är det väldigt mycket hatkärlek till. Ångesten av mat är inte lika påtaglig som under de andra två perioderna, men ångesten av att behålla maten är däremot betydligt mycket större. Äta och behålla fungerar inte och jag hamnar oftast i långa hetsperioder just för att när jag väl hamnar här så har mitt psyke blivit så förstört att det tar enorm tid att reparera det och våga sig på gå-ner-i-vikt-karusellen igen. Man står emot den här perioden av hela sitt hjärta så när man väl når botten är man totalt orkeslös till allt.

Hur mycket jag hetsar och spyr beror helt på. När jag gick i skolan köpte jag med mig hetsmat hem för att sedan spy upp det, då blev det oftast bara en omgång per dag. När jag är ledig eller ensam hemma kan det bli 5-6 gånger per dag och lika många - om inte mer - spyomgångar. Vanligast är nog en eller två omgångar per dag. Jag behöver heller inte hetsa, utan spyr upp allt jag äter i normala portionsstorlekar (vad nu normalt är).

Den här perioden framkallar mest självhat men är däremot inte lika psykiskt påfrestande som träning och svält är. Jag är som mest social under dessa perioder vilket gör att jag väldigt gärna inte vill gå tillbaka till att vara osocial. Jag kan absolut gå ut och ta en pizza med en vän bara jag har möjlighet till att springa hem och spy upp den sen igen. Samtidigt vill jag heller inte vara tjock och det överväger oftast det andra. Hets/spy-perioden är den enda period jag skulle vilja bli frisk ifrån.