2013-05-03

life with bulimia in one picture

6 kommentarer:

  1. Känner igen det där. Men vägen till att bli frisk är jobbigare än det någonsin varit att vara sjuk. Att lyda under ätstörningen är tryggt, att säga fuck you till den är svårare än svårast.
    Och det tar tid, kraft och tårar men det är ända vägen att ta om du vill leva.

    Hoppas det lättar lite snart<3

    SvaraRadera
  2. SV: Jaa, man hoppas ju att man ska lyckas återgå till hur det var i början, dendär underbara tiden när man tappade vikt och allting kändes fantastiskt. Sen blir allt jobbigt, antar att kroppen är trött på att tappa vikt, kroppen är hungrig...

    SvaraRadera
  3. Usch jag känner så igen mig. Skulle så gärna vilja spola tillbaka och ångra att jag gav mitt liv till sjukdomen.
    Men fortsätt kämpa, detta är ju friska tankar. Du ser ju hur dåligt det är och du vill bort från det. Det är inte försent att bli frisk och leva resten av ditt liv utan detta! Du är på rätt väg. Jag vet att du kan klara det här!
    Styrkekramar <3

    SvaraRadera
  4. Har läst din blogg ett tag nu, och varje gång jag läser dina inlägg gör det lite extra ont i magen. Blir så ledsen, önskar att du kunde se hur fin och bra du är, precis som du är. Kram

    SvaraRadera
  5. Uscha... Jag hoppas verkligen att du mår bättre snart. Massa kramar! <3

    Sv; Du är för snäll, kom ihåg att du är minst lika vacker!

    SvaraRadera
  6. Sv: Åh. Tack så jättemycket för din fina långa kommentar!!! <3 Den värmde lite. Allt du skriver stämmer så väl. Har tänkt mycket på det du skrev. Försöker tänka åt det "friska" hållet, fast lätt är det inte. Men stora styrkekramar till dig. <3

    SvaraRadera