2013-03-19

the key to change is letting go of fear

Haft tre riktigt påfrestande veckor nu, gråtit och brytit ihop totalt varenda dag. Till och med offentligt, i stan, på caféer och i skolan, vilket aldrig någonsin har hänt tidigare. Hetsar och spyr alldeles för ofta och skoltoaletten har blivit mitt nya "hem", dit jag går för att få upp ångesten. Försöker sätta i ord hur förstörd jag känner mig; skör, på gränsen till att spricka, är väl den enda passande liknelsen.

Jag vill inte ta hand om mig själv på det här sättet. Jag vill inte leva på det här sättet. Jag vill inte endast existera, jag vill vara med i nuet. För tillfället är jag inte levande, jag väntar på dagen då jag väger 40 kg eller dagen då jag uppskattar livet för första gången. Men jag vill inte vänta. Jag vill inte ha mitt liv på paus. Fy, vad dessa tankar äter upp mig. Vill inte ha psykutbrott varje dag. Vill inte ens leva.

1 kommentar:

  1. När hjärnan inte får tillräckligt med näring så kan den inte producera serotonin, vilket påverkar stämningsläget. Många antidepressiva mediciner påverkar just serotoninet, de hjälper till att öka det. Så du gör det ännu svårare för din kropp att ens få en chans till att kunna må bättre. Det är helt logiskt att man mår ännu sämre vid svält.

    Och att du inte orkar ha det så här är ju ett tecken på att något är fel, riktigt fel. En frisk människa som inte behöver hjälp mår inte och tänker inte som du verkar göra. Bara detta visar ju på att du visst är sjuk och behöver hjälp. Du benämner att du har en sjukdom, bulimi. Har man en sjukdom så är man inte frisk. Har man ett sjukt beteende så har man rätt att få hjälp. Har man haft dessa problem i åtta års tid så KOMMER MAN INTE KOMMA UR DETTA PÅ EGEN HAND. (istället för att stryka under texten, som inte går... :P) Det är inte enkelt, men det är ett val och det är ditt liv. Jag förstår hur omöjligt det kan te sig med ett "friskt" liv, för vad fan är det? Men det finns hjälp att få, bara du vågar ta den. Steget blir längre och längre ju längre du väntar. Vad än andra önskar så är det du som måste välja. Det är ditt liv.

    SvaraRadera