2017-08-10

Jag lever. Fast jag fortfarande innerligt önskar att jag inte gör det. Är inte på min LW längre. Planerar och smider planer på att ta mig tillbaka dit. Är istället fet och ful och ofungerande. Samhällets feta belastning, börda. Jag lever. Men jag vill inte leva länge till.

4 kommentarer:

  1. Yesss!
    Glad att höra av dig. Tack.

    Kan du inte ta ledigt från ÄS, ett sabbatsår eller nåt? Du drar åt din tvångströja så hårt, måste vara jävligt svårt att ens röra sig. Ännu svårare att göra saker som kan ge glädje.

    Du är ingen belastning. Du är en tillgång. Nästan alla utom du vet det.

    Många kramar
    /m

    SvaraRadera
  2. Du är ingen belastning och du är inte tjock och ful!
    Vi får börja lita mer på andras ord än våra egna hjärnor. Du är värdefull! ♡

    SvaraRadera
  3. Hördu. Hur går det? Har din skrivlust försvunnit, eller skriver du på annat håll?

    Tänker ofta på dig, undrar hur du mår.

    It's never going to stop, so batter up, give me your best shot

    Kram /m

    SvaraRadera
  4. KOM IGEN nu! Snälla, jag vill veta vad du gör? Jag bryr mig ju. Eller finns det någon annan kanal där jag kan stalka dig -på ett snällt sätt- istället för här? Det är ju mycket begärt att du ska blogga solo för mig... ;-)

    Hur går det med den där killen som inte är bra för dig?
    Hur går det med föräldrarna?
    Får du fortfarande kramp av minsta lilla tram?

    ...jag borde väl fråga dig nåt om din vikt, för att du ska gå igång, men jag skiter ju egentligen i den. Alltså, det är väl som att spotta i kyrkan kanske, att säga till en ätstörd att vikt är o-vikt-igt (ha!) men jag tar chansen. Hur mår du, undrar jag däremot. I kroppen och i huvudet?

    Du ska veta att jag hoppas det går bra för dig. Du förtjänar ett break, lite flyt, lite välmående.

    Kramar
    /m

    SvaraRadera