2017-04-11

fuck breakfast in bed. bring me lines on a mirror and a cigarette

Nu har jag fått nog av detta livet, nu har jag seriöst nått den där berömda botten som alla talar om att man måste nå först för att sedan kunna vända, well, min botten är nådd nu. Totalt jävla nådd. Har bottnat stenhårt och nu vill jag faktiskt inte ha mer med detta livet att göra, jag vill bort från detta livet så mycket att självmordstankarna är tillbaka, men dom tankarna blandas också med lite positiva tankar, tankar om att jag kanske kan fixa mitt liv, om mitt liv inte är detta livet så kanske självmordstankarna kan hålla tyst?

Jag är trött på att bli blåst av dealers på allt för många tusen-lappar. Jag är trött på att alltid vara konstant pank. Jag är trött på att ha så hög tolerans så att min hjärna inte ens får någon ångestlindring när jag väl tar en drog. Jag är trött på att bli lurad. Jag är trött på att vara godtrogen. Jag är trött på att bråka med människor. Jag är trött på att inte ha några vänner alls. Jag är trött på att mina föräldrar är trötta på mig. Jag är trött på att vara fast i detta hus pga mitt psyke som inte kan ta mig någon vart. Jag är trött på att aldrig orka någonting. Jag är trött på att vara beroende. Jag är trött på att vara såhär jävla trött.

Nu vill jag ut ur det här drog-träsket, eller åtminstone halvt, jag vill inte bruka benzo eller tram något mer, dom två drogerna ska jag försöka gå av. Har tagit opiater sedan 2015 så det är inte så länge. Jag vill dock bruka uppåt, men inte konstant, det går ju inte ens pga toleransutvecklingen, men ibland, ibland vill jag tillåta mig lite uppåt. Men all annan skit, speciellt opiater och benzo, snälla, jag måste lägga av med det. Jag vill lägga av med det. Jag vill lägga av med ALLT. Jag vill inte missbruka mer. Jag vill inte ha med dealers att göra mer. Jag vill inte ha det här drog-livet mer. Vill bort från det.

Jag vill dock ha kvar min ätstörning, jag väger 46kg nu och jag vill väga detta, visst vill jag gå ner mer men jag orkar inte kämpa för det, så jag vill väga detta och jag vill inte gå upp, jag vägrar gå upp. Men jag vill sluta med droger, fixa ett nytt liv, må bättre i psyket så att jag kan jobba, helst vill jag plugga men jag vet inte till vad, och jag vill flytta hemifrån och jag vill hitta några vänner. Ensamheten gör mig så jävla ont, seriöst, att inte ha någon att vara med ofta, att inte ha någon vid min sida fysiskt, att inte ha någon som tycker om en, det är nog det som gör mig så beroende av min mammas närvaro.

5 kommentarer:

  1. Dum fråga kanske, men skulle man kunna ta kontakt med dig via mail eller liknande angående en fråga som jag inte riktigt vill ta offentligt i ditt kommentarsfält...?

    Samt jag har följt din blogg under en lång tid nu och du är verkligen så så så inte värd all den smärta du utsätter dig själv för (eller ja, som ditt psyke utsätter dig för snarare) och jag fattar inte hur du kan vara så skicklig med ord trots den extrema svälten du är i. Alla styrkekramar i världen till dig verkligen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. oj, vad glad jag blir att du säger att jag är skicklig med ord! skrivandet är terapi och min hoppy typ. alltid älskat att skriva men ibland blir det svårt att uttrycka sig när ångesten förstör och stör så tusen tack för den komplimangen.
      min mail hmm, vill jag inte ge ut för det är mitt namn och efternamn och vill ha en anonym blogg. kanske om du ger mig din mail så kan jag maila dig?

      Radera
    2. Absolut! Min mail är jarnspoke@gmail.com, det är bara att maila!

      Och ja, skrivandet är fantastiskt, men förstår att det förstör extremt mycket när till och med ens främsta ångesthantering börjar präglas av ångest och prestation. Därför är det ännu mer imponerande att du lyckas uttrycka dig så bra, din blogg gör verkligen ont att läsa men du sätter ord på en hel del saker som man kan relatera till och du har ju verkligen lyckats samla en slags självbiografi på den här bloggen. Kram på dig!

      Radera
  2. Svar
    1. heeeeeeeelt åt skogen. själv? <3

      Radera