2017-03-30

not feeling accepted can be a symptom of not accepting yourself. don’t seek the attention of others. find your own approval

Hej bloggen! Försöker bli bättre på att blogga, även om jag vet att ingen ens läser detta så försöker jag bli bättre, bättre på att skriva av mig, jag skriver flitigt i min dagbok, men när mitt huvud arbetar snabbare än vad min hand hinner skriva så underlättar en blogg enormt. Jag går på tram dagligen, köpte precis på mig ett nytt lager - 200st 200mg tabletter för 4000kr - som antagligen kommer räcka till ungefär slutet av april? Dessa tram var inte alls lika bra som dom förra jag köpte, jag köper alltid av samma tram-kran, jag älskar honom och är honom alltid trogen, är ju aldrig hans egna fel att alla tram är tillverkade på olika sätt, att dom kommer från olika land och att dom kommer från olika företag och därför ger olika bra effekt eller rus, överpriset kan jag ju alltid vara missnöjd över men han vet vilken tram-torsk jag är så jag förhandlar aldrig om priset han ger mig.

Iallafall, det jag skulle komma fram till var att: jag tar tram dagligen, varje morgon och under hela dagen finner jag välmående, ångestlindring, eufori, avtrubbning, sinnesro och alla sådana positiva egenskaper opiater ger, sedan somnar jag gott på dom, noddar iväg i drömmarnas land. Men, det stora MEN, är att jag nu för 1-2 veckor sedan varje morgon innan jag tar min start-dos av tram börjar känna en liten smyg-start av att min hypomani är på ingång. Min OCD är alltid konstant närvarande såklart men den har gått över till extrema tvång och tvångshandlingar, som den brukar göra under manin, OCD:n blir lite mer uppmärksammad helt enkelt. Springer omkring, pratar med mig själv, orkar skriva längre sms, känner att min hjärna är på en liten högre nivå än när den är i den mörka djupa avgrunden, den avgrund som den varit i det senaste, min bipolära dipp som har styrt min hjärna i flera månader nu.

Men för att klargöra är jag fortfarande i min dipp, jag har bara fått en liten förvarning av min kropp att hypomanin börjar träda fram, men jag försöker motverka det genom att dagligen ta mina tram så att jag stabiliserar mitt mående och sänker min mani och inte behöver bli rent av galen. Det kanske låter korkat eller idiotiskt, för vem vill inte vara hypomanisk? Men jag har ett sådant strategiskt, välplanerat, strukturerat schema uppgjort för mig själv: i mina dippar tar jag opiater för att inte ta självmord, kring sommaren när hypomanierna brukar träda fram då går jag över till sibutramin för att påverka, upprätthålla, öka och trigga igång manin ännu mer, ännu hårdare. Det kanske också låter korkat eller idiotiskt, för vem vill förvärra en redan fullt igångsatt hypomani? Well, jag vill det, för att dra ut längden på den, för att orka sommarjobba, för att jag lever på amfetamin och sibutramin och allt som är uppåt när sommaren är här, för att min hypomani är det enda som gör mig till en människa genom samhällets definition av en välvårdad, välfungerande människa och därför tar jag mer än gärna sibutramin för att boosta min hypomani så länge det bara går.

På sommaren kan jag vara rent av galen men nu i dagsläget kan jag inte vara galen, inte under höst och vinter. Dock är det sällan jag blir manisk under höst och vinter, det kan ju hända någon gång, men är sällan. Men både min egna hypomani och både effekten av sibutramin är två effekter som avtar efter en viss tidsperiod, båda delarna fungerar inte för alltid och håller inte föralltid, hypomanin försvinner pga det är så sjukdomen fungerar och är och sibutramins effekt försvinner pga tolerans byggs och du måste därför ta ett uppehåll alternativt gå av substansen några månader för att få tillbaka effekten och ruset. Vilket jag gör när det väl blir höst/vinter igen, då går jag tillbaka till opiater som är min andra bästa vän i drog-väg. Så ja, nu har jag precis avslöjat en sjukt stor hemlighet jag aldrig avslöjat för någon i hela världen någonsin, mitt livsupplägg på hur jag får åren att gå runt, på hur jag står ut med ångesten och inte tar mitt liv, på hur jag orkar jobba några ynka 4 veckor och på hur jag kan hålla mina 46kg och på hur jag ibland kan ha ett socialt liv.

1 kommentar:

  1. Jag blir så orolig för dig. Din vikt och alla droger får mig att frukta för ditt liv. Du får inte försvinna :/ ♡

    SvaraRadera