2016-08-17

serotonin

Jag har de senaste veckorna poppat helt orimliga mängder e, runt ett dussin per omgång, och har vid varje tillfälle känt ingenting alls. Serotonin-depåerna är tömda, helt slutkörda, utbrända, förstörda, förbrukade och omöjliga att reparera. Jag tänkte, och trodde att, är jag så deprimerad och självmordsbenägen att inte ens 10 e öppnar upp barriärerna i min hjärna så kan jag lika väl dö här och nu, i skrivande stund, om det innebär att jag aldrig mer kan känna varken lycka, kärlek eller glädje som en vanlig människa igen.

Men, jag har inte poppat helt orimliga mängder e tidigare, jag har inte missbrukat någon drog och jag har inte under några som helst omständigheter vidtagit några som helst hjälpmedel som har kunnat skada den tillförseln av känslor inuti mig. Så föll polletten ner häromdagen när jag insåg att jo, visst fan, reductil är centralstimulerande och vad har jag gått på konstant sedan psyk och mitt självmordsförsök, vad har hållit mig uppåt och socialt fungerande, vad har hållit mig vid liv och varit mitt bränsle när jag passerat dag efter dag utan kalorier?

R-E-D-U-C-T-I-L!

Stupid lil me, nu makes allting så överdrivet mycket sense att det känns skrattretande att jag inte hittat svaret tidigare när det är så kristallklart som det är. Blev nämligen påmind rätt nyligen om tiden på psyk och kom att tänka på hur jag inte ens hade gjort färdigt mina planer för försök nummer två, eftersom jag bara susat förbi med maximal fart i min hypomani och aldrig riktigt tvekat, stannat upp, reflekterat, övervägt på att dö igen. Döden, skulle inte den vara närvarande med mig?

Hur har jag kunnat leva vidare efter psyk när jag omöjligt kunde leva vidare innan psyk? Hur har jag kunnat känna på 1 e innan psyk och hur kan jag inte känna på 10 e efter psyk? Vad är skillnaden då och nu?

R-E-D-U-C-T-I-L!

5 kommentarer:

  1. Det är ju, för mig, extremt uppenbart att du inte behöver gå ner i vikt. Men... om Reductil ger dig så mycket positiva biverkningar så kanske det är en bra idé att du kör på med det tills vidare trots det. Så länge du inte ökar dosen till farliga nivåer.

    Tills vidare... tills du mår bra nog att klara dig utan. Men hur ska jag få dig att ordna tid hos en psykolog? Finns det NÅGOT jag skulle kunna göra eller muta dig med? Pengar eller något annat? Eller något som NÅGON ANNAN skulle kunna göra för att övertyga dig?

    Alltså, dina dåliga erfarenheter har jag all respekt för, men vården är ju i slutänden i princip bara enskilda människor, och det finns ju som bekant alla sorter. Med andra ord; bara för att det blir dåligt en gång (eller två eller tre eller...) så betyder det inte att nästa gång måste bli likadan.

    Snälla...? :)

    Kram / m

    SvaraRadera
  2. jag tänkte också tanken att fortsätta köra på reductil (helst föralltid) nu när det fungerade så bra som det gjorde. men effekten avtar efter ett tag och det är inte till för att tas i sträck, utan bara i någon kort period, då det sliter så sjukt mycket på hjärnan att ta centralstimulerande. sen vad detta är, om det ens är reductil, känns inte helt hundra att gå på utan uppehåll. meth liksom, aint worth it när hjärnan är helt bränd och det där positiva slutar kännas av.

    vad fin du är som är så engagerad när ingen annan är? det är dock väldigt mycket metoderna till hjälp jag har svårt att finna effektiva, även om jag pratar med en bra människa.

    SvaraRadera
  3. Jag är säker på att många är lika engagerade som jag, och dessutom mycket MER än jag som inte ens känner dig. Men de är antagligen rädda för att konfrontera dig; rädda att du ska dra dig undan eller bli arg, rädda att du ska sluta älska dem om de ställer krav på dig. Om du öppnade dig för de som står dig närmast, och berättade HELA sanningen för dem, så är jag säker på att de skulle hjälpa dig på alla sätt de någonsin kunde.

    Vad gäller KBT eller samtalsterapi, så är det väl kanske så att det inte hjälper för alla. Och vissa behöver en kombination av samtal och medicinering; mår man för dåligt är man antagligen inte mottaglig för samtal.

    Jag ska berätta vad min upplevelse av samtalsterapi var: I början gav det just inget, även om det var lite skönt att kunna vräka ur sig en del av all frustration jag bar på. Men efter mellan 3-6 månader så började jag märka, att det var inte så mycket att den där främmande personen skulle analysera mig och komma med någon slags dom eller diagnos. Hon fungerade mer som en spegel för mina egna tankar; hon hjälpte mig att se vad jag egengligen tänkte och kände, innanför de många skyddsmurarna. Lite som att gå på en seans, där "mediet" egentligen pratar med en själv fast på ett plan dit man själv inte förmår att gå. Ju mer jag förstod kring hur jag tänkte och funderade, och vilka saker det var som faktiskt hade gjort mig illa från början, desto mindre behov hade jag av att hata och straffa mig själv.
    Efter ett år ungefär så bestämde vi att jag inte behövde träffa henne mer, och även om jag inte var kvittrande glad som en lärka, så hade jag fått tillräckligt med självförtroende för att orka börja leva. Det är ingen överdrift att säga att hon räddade mitt liv. Sen krävdes det några fler positiva händelser innan jag började betrakta mig själv som lycklig, men utan den hjälpen hade jag med största sannolikhet tagit död på mig själv på ett eller annat sätt, avsiktligt eller oavsiktligt.

    Jag skulle så gärna se att du också får den hjälp som du behöver, på samma sätt som jag hade turen att få. Jag vill "skicka vidare" tjänsten som någon annan gjorde för mig. Och du påminner SÅ mycket om mig, så jag tänker att det som hjälpte mig *borde* hjälpa dig också...

    Hoppas att du kan kliva av Reductilen. Fast... om det är äkta reductil så tror jag ändå inte att de är SÅ farliga. Inte jämfört med mycket av det andra du tuggar i dig. Reductil hämmar serotoninupptaget, precis som SSRI, fast sen är det ju farligt för hjärta/kärl - så om du har problem med det så är det farligt på riktigt. Jag kan inte låta bli att tänka att ett renodlat SSRI skulle kunna ha positiv effekt för dig.
    Jag tycker du ska äta dina reductil tills du får annan hjälp, om alternativet är att du blir så dålig att du typ vill dö.

    Och så be om hjälp. Pleease... :)

    Flera kramar / m

    SvaraRadera
    Svar
    1. tror jag nämnt flertal gånger att det inte är äkta reductil? det är testat och visade sig vara meth i, resten som är i är oklart. dock ÄR riktig reductil så farlig, det togs ju bort från marknaden av en anledning och läser man alla rapporter om dom så är dom vidrigt brutala, förstår inte ens att dom fanns egentligen.

      när jag gick på dom förra året var dom värre än dessa. dessa är riktigt klena i jämförelse och då är dom ändå så starka som dom är. eftersom det inte är riktiga reductil så har det ju tyvärr ingen positiv effekt på mig i det långa loppet, inte för att jag tror riktig reductil har det heller. var väl inte ens lagligt att få det i mer än någon månad förr?

      jämfört med allt annat jag petat i mig så är detta helt klart det starkaste/värsta jag vet. gamla junkies som missbrukat det ena och det andra i flera år blev skräckslagna när dom hörde att jag gick på reductil, varnade mig 24/7 och bad mig gå över till tjo istället för det är så mycket mindre skadligt osv. så man ska nog inte förminska detta preparat! har verkligen fått mig en annan syn till reductil när jag fått höra dealers som är mer rädda för det än heroin/meth/kokain/GHB.

      det finns ingenting som dödar hungern så bra som reductil. ingenting alls i denna värld, men det tar också priset att döda hela mig på alla andra plan. vill man inte äta så är det den bästa lösningen som finns, men än så länge ska jag försöka klara mig utan dom! inne på vecka 2 nu.

      kramar i mängder till dig

      Radera
  4. Oj, ja jag borde i vissa fall inte uttala mig, eftersom jag inte är läkare. TACK för att du läser på och inte bara lyssnar på en wannabe-apotekare som mig. Det jag läst om Reductil/sibutramin har varit ungefär att även om det kunde orsaka blodproppar, så menade vissa läkare att personer med kraftig övervikt skulle ha bättre chanser att överleva MED reductil än utan (dvs med sin övervikt, underförstått).

    Om du klarar dig utan reductil, så är det givetvis det överlägset bästa. Särskilt om det nu är ful-reductil med massa annan skit i.
    Jag visste inte att du redan lagt ner. Vecka 2, det är GRYMT!! Heja dej! Det är patetiskt, jag vet, men jag blir på något konstigt sätt stolt när du står stark. Eller, stolt kanske inte är ordet men... jag blir glad. Jag tror du har en enorm styrka inom dig, annars hade du varit ett paket redan. Du är cool, ditt bräckliga skal till trots. Hoppas att DU är stolt!

    Har jag frågat dig innan ifall du någon gång fått testa behandling med Litium? Det ska väl vara en klassiker när det gäller bipolaritet, eller manodepressivitet som det hette förr.

    Kram / m

    SvaraRadera