2016-08-09

don't drink and drive, take acid and teleport

Har en hel hög med positiva saker i mitt liv just nu (positiva ur självdestruktivitetens perspektiv) men trots denna hög så vill jag ingenting som innebär min fortsatta existens och det är så svårt att förklara och framföra, det går inte riktigt för andra att greppa hur denna hög som jag samlat på mig och byggt upp inte bidrar till ökad livslust? Jag har överlevt mitt vidriga sommarjobb och lyckats hålla min LW, jag har ett tryggt lager av lyrica, tram, reductil/meth och tjo, jag har hittat en hyfsat pålitlig dealer till e, jag har hittat min soulie på alla plan men självklart ska jag känna fucking noll till han för det vore alldeles för trevligt om man var kär i någon bra och jag har kommit in på sjuksköterskeprogrammet i år igen, denna gång i borås.

Jaha, allting är bra, allting är enligt samhällets levnadsvision och normer rätt, äs är kalasnöjd och någon bekräftar mitt vidriga bekräftelsebehov 24/7 utan att jag ber om det, men ändå, ändå vill jag ingenting och vad ska någonting vara bra för när döden är bättre? "Plugga till ssk om du verkligen vill" säger folk och den är bra lustig den repliken för jag vill ingenting så jag kan inte gå efter vad jag vill, enda gången jag gjort det slutade på psyket sååååå ja, nej, det finns ingen vilja att rätta sig efter, förhålla sig till. Jag stänger av alla tankar, känslor, funderingar när jag är inne i min hypomani och när jag kommer ur den tänker, känner, funderar jag på allt till den grad att jag måste dö, däremellan och därigenom finns aldrig någon vilja att lita blint på.

7 kommentarer:

  1. Wow. Det du beskriver låter verkligen som jag för X antal år sedan. (Säger inte hur många. :)

    "Varför ska jag gå upp ur sängen, varför ska jag äta, varför ska jag gå den där utbildningen, varför ska jag göra nånting alls?" Jag tänkte alltid att om jag skulle välja något att satsa på, så kanske jag kommer på efter ett år att det inte var rätt, och då har jag ju slösat bort ett helt år till ingen nytta! Att jag redan höll på att slösa bort år efter år, det tänkte jag däremot inte mycket på.

    Jag tror inte att det finns en sak som är rätt för varje människa. Jag tror att det finns många. Det är när man känner att man behövs på något sätt, som man kan börja se sig själv som något positivt och inte bara en organism som typ andas andras luft. Så om du t ex blir sjuksköterska, så kommer det en dag när du inser att om du inte går till jobbet idag, så kommer någon att få problem, och fast att du blir stressad av den tanken så innebär den också att du har erkänt för dig själv att du behövs; att det finns en poäng med att du existerar. Den känslan är svår att slå på sikt, när det gäller att bygga upp en självkänsla, och jag önskar innerligt att du ska komma dit. Så att jag kan säga "jag sa ju det". ;-)

    Var inte rädd för att du inte känner de positiva känslor som du tycker att du borde känna, som för din soulie till exempel. Det är inte så onormalt som du tror att känna sig likgiltig, och det kommer troligen att förändras både upp och ner under de kommande åren.

    Fan vad bra du är!

    /m

    SvaraRadera
    Svar
    1. fast jag hatar vårdyrken så in i helvete, finns inget värre yrke i dagsläget, det är så lågprioriterat så inte ens om sjuksköterskorna fick dubbelt så hög lön som det lilla dom får idag hade det varit värt att torka andras skit och vara underbemannade och inbeodrade på varenda pass så man får jobba dubbelpass och tre skift i sträck och få diskbråck vid 22 och ryggskott vid 23 och bli utbränd vid 24.

      går nog hellre till jobbet pga något jag brinner för än att motivera mig med tanken "jag behövs idag, för att majas stomi-påse måste tömmas av just mig". att det finns en poäng med att jag existerar ska nog inte heller vara genom mitt yrke, människan är verkligen inte gjord eller skapt för att arbeta 12-timmars-pass dag ut och dag in, helst till man är 75+ om kapitalismen får tala (vilket den får). jobb ska inte vara livet, jobb ska inte heller vara poängen med att du existerar. men det är verkligen så samhället ser ut idag så förstår dina tankar.

      egentligen, det finns ingen poäng med att någon existerar. jag saknar inte meningen med mitt liv, jag saknar mer meningen med hela livet i sig.

      Radera
  2. Hahaha, ursäkta men du har skön humor även om den dryper av svart. =)
    Du har helt rätt, det måste inte vara ett jobb som skapar känslan av att man behövs. Men det är ett av sätten, kanske ett av de enklare - åtminstone så som samhället ser ut. (Visst suger det att flyta med strömmen, men det är rätt skönt ibland. Så länge man vet att rebellen finns kvar på insidan, så kan man stå där med sin volvokombi och bara skita i vad folk tycker. Fan, det är ju nästan MER rebell att ta ett svenssonjobb än att vägra.)

    Hmm... vart var jag, jo, känslan av att behövas. Det är inte säkert att det är Maja och stomipåsen som tvingar upp dig ur sängen, det kan lika gärna vara en aningen mer diffus känsla av att typ "mina jobbarkompisar behöver mig (annars får DOM tömma Majas stomipåse ;-)". Du blir en flockmedlem och vill bidra till gruppen välfärd, och från gruppen får du stöd och vänskap. Och så levde dom lyckliga i alla sina dagar - slut på sagan!

    Jag tycker att du ska skriva en bok. Du har språket, humorn, och du har en historia att berätta som jag tror många skulle vilja höra. Fan, du har ju skrivit minst halva redan, här på bloggen. Jag hjälper gärna till med korrläsning och sånt. Men gör det medan du pluggar etc; författare på heltid ska man nog ha ett jävla speciellt psyke för att orka vara.

    Och du, kan du inte strunta i om det finns nån poäng eller ej? Det kan ju vara kul, även om det saknar poäng..? =)

    Kram / m

    SvaraRadera
    Svar
    1. ja, fast det är ju inte kul, ingenting är kul. är lite där själva problemet ligger med cirka allt.

      men jo, visst, kan ju läsa ssk även om jag hatar vården och inte vill bli ssk. det kan ju vara värt av någon konstig anledning. men psyket hänger tyvärr inte med i det tempo och den nivå som högskola ligger på så lär gå åt helvete, precis som sist, för ingenting är annorlunda sen sist, bara (om än möjligt) ännu värre.

      kram från bittra mig

      Radera
  3. Fast det där är inte sant; "ingenting är kul". Även i det mörkaste så måste du erkänna att det ibland händer saker som är ...kul. Det må vara sällan, kortvarigt, och kanske inte så JÄTTEkul, men visst är det lite kul nån gång emellanåt?

    Tricket, kanske rentav meningen med livet, är väl att maximera kuligheten. Att få en balans mellan tråkigt och kul, så att tråket blir värt det för att man får kul också. Inte helt lätt, men det går absolut.

    I ditt sinnestillstånd är du på elitnivå, typ världsmästare, på att förtränga det roliga. Du tycker kanske inte att du förtjänar det när det händer, och så har du också en persona som det inte passar att ha kul med. Om det händer nåt kul, så överöser du det med den hög av negativa saker som du alltid bär på, och du intalar dig dessutom att det ändå kommer att gå åt pipan snart. Men -trust me- det kommer att bli bättre! Du är i det som troligen är den värsta perioden av ditt liv; du håller på med inflygning mitt i en skitstorm. Bara landa så ger sig resten.

    Kram / m

    SvaraRadera
  4. Varför tar du lyrica? Tar det bort aptiten, eller du känner ett rus? Ska eventuellt få det utskrivet av min läkare. Kram.

    SvaraRadera
    Svar
    1. skulle få lyrica först men sen blev det inte så pga blev flyttad till sämsta mottagningen i livets historia. köper det svart. tar lyrica pga tar allt för att slippa vara nykter, men är ingen favoritdrog. bra på så sätt att den tar bort mycket ångest, dålig på så sätt att det är rent rävgift och stjälper nog mer än vad det hjälper i längden.

      om man vill ha ärlig och seriös hjälp så ser man till att INTE fastna i lyrica-beroendet. mitt sjuka jag blev glad när jag fick höra att jag kanske skulle få lyrica, mitt friska jag blev glad när jag sedan fick höra att så var inte fallet längre. på ett sätt hoppas jag att du inte får det och om du får det så hoppas jag att du verkligen, verkligen överväger för- och nackdelar med att börja med det cirka en miljon gånger först, oki? googla gärna, hör allas historier, kolla fakta och var försiktig.

      styrkekramar fina du

      Radera